Det här är Eric, Eric med c. Även kallad lill-Eric. I morgon blir han officiellt vår gud-son och jag så stolt att jag kan spricka!
Jag har funderat över det där med att bli gudförälder, eller gudmor i synnerhet. Vad är det som förväntas? Hur är en modern gudmor som inte satsar alla kort på att styra upp vägledningen inom den kristna tron? Inte för att det skulle bära mig emot, men dagens roll känns mer som att man ska finnas där (med ett vuxet perspektiv) när man inte vill snacka med sin mamma eller pappa? Vad tycker ni? När jag googlar ordet gudföräldrar kommer det där tråkiga ordet fadder upp. Fadder? Känns inte alls lika varmt och känslosamt som gudmor.
Det härligaste måste ändå vara att få bli gudmor i Norge och för alltid bli kallad bestemor!
