Godmorgon snygging!

Jag är en frukostmänniska. Frukost innan barn var heligt. Helgen skulle bli totalt förstörd om frukosten innehöll någon typ av stress och måltiden var näst intill rituell. Tur att jag träffade en man som också uppskattade dagens första och viktigaste mål. Då förstår ni ju hur mycket jag älskar den här bloggen - 365 days of breakfast (tips-tack till Volang-Linda). Vackra bilder och full fokus på just, frukost. Camilla fotograferar, förutom sin egen frukost, otroligt vackra bröllopsbilder också, personliga och fantastiska.

Nya äggkoppar från Bruka Design i färgen ljung. Egentligen är jag överförtjust i de på fot (som de säljer ut för 49 kr nu), men sunt förnuft och platsbrist i skåpen hejdade mig. Det fick bli praktiskt stapelbara, man ändå väldigt fina.

Leila på TV

Bildkälla: Leila

Ni missar väl inte första avsnittet av Leilas söta jul ikväll, och varje onsdag kl 21:00 på Sjuan. Jag har inte ens köpt den senaste boken än, kanske något att viska i tomtens öra.

Och på tal om TV har ni sett Gossip-Blair i brudklänning? Kommer det bli prins Louis eller Mr Chuck. Vi får se...

Äkta kärlek

Här ute på klipporna blåste det och molen tätnade medan det hördes oroligt muller i fjärran. Men när bruden steg ut över klipporna, under munspel och snyftande (jag fulgrät) så öppnade sig himlen och det blev nästan som solsken. Magiskt. Ja, det var nog bland det vackraste jag sett.

Minns ni att jag visade den fina dukningen och den hjärtformade förrätten? Nu fick ni lite mer bröllopsyra. För visst kan man inte få nog av den speciella lyckan i ögonen, känslan av äkta kärlek. Eller är det bara jag som alltid har siktet inställt på bröllop och är så otroligt svag för alla tillställningar som har med detta att göra?

Tusen tack fina S+E för ett underbar dag!

Tills bords

Sommarens andra bröllop bjöd på västkustvindar, norska inslag och ett strålande vackert brudpar. Den 3 september njöt vi av en hel helg fylld med kärlek, underbar mat, vacker dukning, långa men hjärtliga tal, tårta och dans. Bilder från vigseln kommer snart.

Jag fick äran att sitta bredvid "handy-man", och mitt konversationskort förpackade bloggen på ett ordvitsigt sätt.

The Wedding, del 2

Tusen tack för alla fina kommentarer, ni är ju för gulliga. Jag blir rörd och lite mallig. Jag visar några till, för ni har ju inte ens sett den fina röda husväggen.

Bästa bröllopsinspirationen (eftersom jag ständigt är på jakt) hittar jag här. Det är lite överdådigt ibland, men mest är det helt fantastiskt! Och bilderna, ja det är så nära porr det kan bli. Alldeles, alldeles underbar bröllops-porr.

Och på tal om porr så besökte jag Scandinavien photos hemsida, när min man sneglar över skärmen och säger;

- Sitter du och porrsurfar nu igen?

- Ehh, nej, jo, jag kollar bara lite olika objektiv.

För det är ett av alla mina dröm-missbruk; kameror, objektiv och tillbehör. Jag har inte så många, kameror alltså (missbruk har jag i tusentals). En kamera och två objektiv bara. Min kamera är supergammal. Men jag drömmer om den här godingen. Och en hel uppsättning objektiv och tillbehör.

Problemet är att jag också gillar handväskor, krämer, nagellack, skor, klänningar, små söta lådor, pappersark, pennor, kokböcker, muffinsformar, doftljus, tidningar, kuddar, new york-resor, armband och lampor... Så på något vis skjuter jag mitt stora kamerainköp framför mig. Det kommer alltid en liten handväska eller ett doftljus emellan.

Skål på er Herr och Fru H. Tack för att jag fick föreviga er stora dag!

The Wedding

I helgen var vi på ännu ett bröllop. Men innan jag börjar berätta om det känns det inte mer än rätt att visa några bilder från det fantastiska bröllopet i Norrland. Redigeringen är klar och bilderna levererade.

Fortsättning följer...

Jag måste tacka lite

När jag vaknade i lördags morse var jag tvungen att peppa upp mig ordentligt på Pinterest, typ en sån här bild kan jag ta, det här ska jag memorera och tusan vilken snyggo-vinkeln. I duschen nynnande jag; At first I was afraid, I was petrified... but I grew strong..., vilket hjälpte (något). Sedan läste jag era fina kommentarer och mail, vilket hjälpte (oerhört)! Tusen tack för tips och glada positiva heja-rop!

Och vilket bröllop! Gällande fotograferingen kan jag säga så här mycket. De unga tu var så extremt duktiga (och samarbetsvilliga!). Av tusen bilder fanns det typ fem blunda-kort och cirka två ful-grimas-kort. Riktiga proffs, kan jag lova. Så modellkarriär för de båda nygifta är inte helt otänkbart (snarare troligt) efter deras väl förtjänta bröllopsresa.

Nu begraver jag mig i redigering. Jag hoppas vara återuppstånden efter helgen.... Här är en smygbild från den fina buketten som brudens duktiga tärna snodde ihop kvällen innan.

Bröllopsyra i dagarna tre

Fotograf: Sara Landstedt

Nu är vi snart framme. Lång upp i norr. Hela vägen har jag letat som en blodhund efter fler inspirerande bröllopsbilder. Det finns så mycket fult, visst? Inte medvetet fult, men aningen för mycket "vaselin på linsen" och vita tandrader för min smak. Klart att man ska se glad ut, men spontanitet känns mer viktigt än jakten på det perfekta porträtt. Nu är jag tuff va? Kritisk dagen innan det är min tur att stå bakom kameran. Men icke - jag är skitnervös. Jag försöker verka kaxig för att övertyga mig själv. Jag kan fota - jag är inte rädd. Jag har samlat mina favoritbilder här, på Pinterest.

Förutom den lilla gnutta nervositet ser jag enormt mycket fram mot helgens norrländska bröllop, som varar inte mindre än dagarna tre! Hurra för fina Lisa och Jesper!!

Bilden ovan är en utav mina favoritbilder från vårt bröllop 2005.

För Fem År Sen

Den 17 september 2005 sa jag Ja till min kille. Sedan sa han Ja till mig och vips så var vi man och fru, Herr och Fru Sylvan. Jag hade vit klänning, kände mig strålande och så många av våra fantastiska vänner och släktingar var där! Vi firade, festade och dagen försvann.

Men jag fick så mycket mer än så. Jag fick ett minne för livet OCH en äkta make att dela glädje och sorg med, att skratta mig tårögd med. Jag fick en man som står ut med mina mindre smickrande sidor, som orkar glömma och förlåt, som diggar mig för den jag är. Som stöttar mig i uppförbacken och som åker med när det går undan.

En dag allt för bra att bara få uppleva en gång i livet. Hur är det nu med att gifta om sig? Är det en amerikansk tradition, är det efter 10 år? Eller hur gör man, hur går det till? Någon som gjort om det?