Hämnden är ljuv!

I förrgår såg jag en fantastisk film. En film som har premiär idag. Och en film som berörde. Inte helt otippat av Susanne Bier. Jag lipade som ett barn, fick hinka vatten för att återställa vätskebalansen, jag skrattade, jag hisnade över det vackra fotot och den naturliga musiken. Jag förundrades också över Mikael Persbrandt som (enligt mig) går från halvtaskig snutskådis till en stjärna. Jag har aldrig varit någon större fan av honom, men nu. Håll i hatten, med rätt regissör. My God.

Nu kanske jag höjer någons förväntningar, men vet ni vad. Det gör inget. Jag tror att ni kommer att älska, gråta, åhå-a, och njuta. För det här är så bra.

För ett annat perspektiv kan ni alltid läsa mer till exempel här eller här.
Och, just det. Om ni möjligtvis har missat Efter Bröllopet också av Susanne Bier så se den.

[Tack Karin, för biljetterna - betyder så mycket att du tänker på mig]