


Hur mycket jag än anstränger mig kan jag inte låta bli vissa koppar. Det är som om de går ner på knä och friar till mig, med en diamant-ring som hade fått mig att sjunka till havets botten om jag föll över bord. Ett klockrent ja senare är vi på väg mot horisonten tillsammans. Hand i hand.
Fast egentligen vet jag. Det är bara en fling. Udda koppar används inte hos oss och de tar mest plats i skåpet. Men, men antar att en bra sak är att de håller sig i samma färgskala.
























