(iPhone-foto)
Jag ser mig själv från utsidan och tänker; Herre Gud, där kommer en galopperande, superstressad mamma över dagsigården.
Numera känns det alltid som man har lite bråttom. Jag stressar för att hinna klart, och sen för att hinna i tid, och sen för att hinna leka, laga och krama, och sen ojojoj! De schyssta kilklackarna som på dagen kändes så rätt har aldrig känts mer fel än när jag fem i tolv galopperar in på dagisgården i full kareta. 3290 km/h och de höga lackarna får min ben att se ut som trumpinnar. Boom-boom-boom, som ett supersnabbt trumsolo.
Väl framme tittar Ester med stora ögon som liksom säger; ”Men mamma, varför stressar du, det är inte bra för dig!” Jag pustar ut och skyndar mig vidare till nästa uppgift, handla.
När den grillade kycklingen ramlar ut på parkeringsplasten tar min tapperhet slut. Den kommer stekflott överallt, det är orange sörja på mjölkpaketet, på Esters byxor och på mina kilklackar. Händerna är så hala att jag slinter när jag försöker få grepp om cykelstyret och jag är, utan någon som helst tvekan, en gigantisk trafikfara. Vi vinglar hem, äter upp kycklingen fast den har legat på parkeringen och njuter av de fina rosorna [tack jenny] som fortfarande står upprätt efter tre veckor.
Hur var er dag?
Numera känns det alltid som man har lite bråttom. Jag stressar för att hinna klart, och sen för att hinna i tid, och sen för att hinna leka, laga och krama, och sen ojojoj! De schyssta kilklackarna som på dagen kändes så rätt har aldrig känts mer fel än när jag fem i tolv galopperar in på dagisgården i full kareta. 3290 km/h och de höga lackarna får min ben att se ut som trumpinnar. Boom-boom-boom, som ett supersnabbt trumsolo.
Väl framme tittar Ester med stora ögon som liksom säger; ”Men mamma, varför stressar du, det är inte bra för dig!” Jag pustar ut och skyndar mig vidare till nästa uppgift, handla.
När den grillade kycklingen ramlar ut på parkeringsplasten tar min tapperhet slut. Den kommer stekflott överallt, det är orange sörja på mjölkpaketet, på Esters byxor och på mina kilklackar. Händerna är så hala att jag slinter när jag försöker få grepp om cykelstyret och jag är, utan någon som helst tvekan, en gigantisk trafikfara. Vi vinglar hem, äter upp kycklingen fast den har legat på parkeringen och njuter av de fina rosorna [tack jenny] som fortfarande står upprätt efter tre veckor.
Hur var er dag?
Oj, det låter som att du verkligen behöver en lugn och skön helg!
SvaraRaderaAndas djupa andetag! :)
Kram
Hoppas du får en riktigt härlig, lugn och givande helg! :)
SvaraRaderaJag fasar lite för när den där hämta-, lämna på dagis cirkusen börjar. Är fortfarande kvar i mammaledighetsbubblan :)
Kram/Kristina
Oj oj oj Anna, sorry men jag kan inte låta bli att garva för jag ser kycklingincidensen framför mig :) kram kram
SvaraRaderaFru Westman; jag har kommit ner i vilopuls nu!
SvaraRaderaKristina; gör dig redo för cirkus Scott, nejdå, det är inte så farligt trots allt...
Emelie, det är okej, skratta du, snart är det din tur!
Kram på er!!