måndagen den 21:e maj 2012

Sommar, sol och kanske mitt viktigaste inlägg någonsin


Ingen har väl missat H&Ms omdiskuterade kampanj, brunmodellerna? Om hur dåligt omdöme det är att använda så solbrända modeller när vi vet att hudcancer ökar i takt med att vi solar. En del av mig tycker att det är bra. Ämnet behöver belysas och det faktum att det finns en cancersort som vi får av solen. Vi behöver bli påminda om vad som kan hända om vi solar för mycket och framför allt om vi bränner oss. Vi behöver bli påminda om och om igen.

H&M har definitivt haft dåligt omdöme i bildredigeringen, men det har lett till att vi pratar om sjukdomen. H&M lär alltid bli kritiserade. Antingen är modellerna för smala, för unga, de ser för kåta ut eller blivit för hårt retuscherade, så oavsett vad man tycker om H&M bör man läsa den här välskrivna vädjan till företaget. Även om jag håller med henne, för det gör jag, bör vi också ta vårt eget ansvar.

Jag har länge funderat på detta inlägg. Hur jag ska kunna skriva det utan att falla över gränsen från personligt till privat. Och om jag nu blir privat, hur kommer det att påverka mig? Gör det något? Vem läser egentligen? Frågorna är många, men jag har bestämt för att skriva precis som jag känner. För det är viktigt. Kan jag få någon endaste person att tänka annorlunda i sommar så är det värt det.


I juni 2009 tog jag bort en leverfläck och fick sedan komma tillbaka två veckor senare för att plocka stygnen. Medan min man och Ester, 8 månader, väntade utanför fick jag beskedet malign melanom. En mycket korrekt läkare informerade mig hur vi skulle fortsätta behandlingen och att de flesta klara sig. De flesta. Jag fann mig inte att ställa några frågor och genom tårfyllda ögon sökte jag mig ut till väntrummet och föll i armarna på min man. Min värld rasade.

Malignt melanom, den farligaste formen av hudcancer som utvecklas liksom annan cancer stegvis, och det är först när tumören blivit en elakartad cancer som den heter melanom. Eftersom melanom lätt bildar metastaser är det den dödligaste formen av hudcancer. Man tar bort tumören genom operation och hoppas att den inte har spritt sig...

Vi satt i väntrummet och jag tänkte; jag är mamma nu, ingenting får hända mig. Ingenting. Jag måste finnas.  

Åhléns medlemstidning, lagom brun, inte sant? 
Jag har aldrig solat speciellt mycket, alltid använt solfaktor och sällan bränt mig. Jag får däremot soleksem (om jag inte smörjer mig) och har ljus hy. Men den här sjukdomen drabbar inte bara rödhåriga och blonda, Bob Marley dog av hudcancer.


Jag opererades senare på sommaren och fick beskedet (efter två ångestfyllda veckor) att cancern inte hade spridit sig. Jag kan inte med ord beskriva den lättnaden. Den obeskrivliga känslan. Det var som att vinna högst vinsten, att få en andra chans. Just då var ingenting annat i världen viktigt.


Så, varför berättar jag det här? Jo, nu är det sommar och alla vill njuta av solen. Men tänk på att brännan inte varar för alltid. Jag säger inte att man bör sluta sola helt, jag säger inte att det är förbjudet med fräknar på näsan. Bara sola med måtta. Skydda er (och era barn) från den värsta solen. Jag har hittat en bra väg, jag väljer skuggan, jag njuter av solen, men inte mellan kl 11-15, jag skyddar mig både med faktor och tunna kläder.  

Jag unnar mig nya solkrämer varje år, jag köper brun-utan-sol-produkter och skyddar ansiktet med faktor varje dag, året runt. Här finns det superbra solkrämer till riktigt bra priser, till exempel min favorit brun-utan-sol Faux Tan - noll doft, noll kladd - en bra genväg. Kicks har 25% på alla solprodukter tom 22/5.

Accessoarer kan vara ett sätt att avleda en blek hy (om man misstycker), bläddra i Liberty's sommar issue här.
Jag trodde aldrig någonsin att detta skulle hända mig. Och det gör man ju inte. Går runt och tror att man ska få en hudsjukdom. Men hudcancer ökar och helt plötsligt känner du någon som får det och då (om inte förr) inser du allvaret. Men vänta inte tills dess, ställ dig frågan redan nu, är det värt att ta några enkla genvägar för att se lite fräsch ut, bli lite mindre brun eller tillämpa långsam och mildare solning för att fortsätta få vara frisk? Troligtvis. 

Ingen vill släppa ut vinterbleka ben i mintgröna shorts - men lagom är bäst och låt 80-talets (och dessvärre H&M badsäsong 2012) solbrända ideal vara ett minne blott.  

Och se den här filmen. Klick nu.

Dagen fotoutmaning är reflektion. Hos Kristina ser ni de andra bidragen.

28 kommentarer:

  1. Där kan man snacka om reflektion. Jag förstår att du blev chockad.
    Jag smörjer också alltid in mig. 50 och 20 använder jag. Även i Sverige. Skugga är en skön plats. Nu vill man ju tack och lov inte bli så brun som HM-modellerna. Utan mer få en frisk färg i ansiktet. I alla fall jag.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Bra inlägg! Jag kan få kallsvettningar när jag tänker på alla gånger jag solade solarium på 90-talet... Jag som ÄR rödhårig med blek hy...

    Försöker hålla koll på mina födelsemärken men oroar mig alltid ändå för gamla synder, även om jag efter det aldrig pressat i solen. Barnen smörjer jag in som en tok (mig själv också).

    Tycker som sagt det var jättebra att du skrev om detta. :-)

    SvaraRadera
  3. Anna, nu kommer tårarna igen av minnet. Usch och fy, men lycka att du blev frisk. Inte alla blir det och det är superviktigt att tänka på. Jag använder alltid hög solfaktor numera och "pressar" aldrig. Det är inte värt det. Livet är för viktigt och särskilt nu. Jag älskar dig, Anna-Panna! Puss och kram

    SvaraRadera
  4. Anna. Anna. Anna.
    Det du skriver är så viktigt (och så gripande).
    För mig är det självklart!
    Men oron finns där ändå. Full av stora fläckar är jag liksom. Överallt.
    Ska nog gå på en kotroll snart.
    Kan du rekommendera något bra ställe att gå till?

    Och så måste jag ju skratta lite. BUS testade jag förra veckan. Det stod att det skulle ta ca 3 dagar att smörja in sig innan färgen kom. Men när Maken kom hem samma kväll undrade han vad det var för apelsin som stod i köket -asflabb!
    Ska testa ditt tips!

    Ha en skön dag i skuggan ;)
    Kram, Ulrika

    SvaraRadera
  5. Det är ändå så grymt skönt att idealet har vänt. Som jag kämpade i solarium på åttiotalet några gånger, men det hände inte ett smack med min bleka lekamen. Som jag smorde mina ben med kastanjevatten och som jag missbrukade brunkräm i ansiktet bara för att försöka komma aningen i närheten av det bruna idealet med blekt permanentat hår. Jag har gett upp för länge sedan såklart - och det är man ju bara glad över. Glad så in i den. Glad blir jag också när min tioåring tycker att det är konstigt när hennes kompis förespråkar att ligga och steka i solen med salt på sig för att bli brun. Vi pratar och smörjer och pratar igen om att det viktigaste inte är att bli brun. Men det är väl det där svenska lagom då. För brun är trashigt och fult och sönderbränt, men lite lagom brun är fint, blekt är väl fortfarande sådär. Men vi skugginvånare får hålla fanan högt. För vi är fina precis som vi är. Tack för dagens inlägg, Anna! Starkt skrivet. Kram

    SvaraRadera
  6. Hej Anna, vilket viktigt inlägg. Jag är en riktig soldyrkare, bara älskar värme och vet inte hur många gånger jag bränt mig. Speciellt under 80-talet i solarier men även ute i solen. På senare år har jag inte bränt mig så mycket men brun har jag blivit och det är faktiskt efter en diskussion på jobbet för bara några veckor sen som jag fick mig min första _rejäla_ tankeställare. Nu kom en andra.

    Barnen skyddar jag ju såklart, men med mig själv har det varit sådär. Det är först 20-30 år senare man ser resultaten av hårt solande. I år köper vi betydligt högre solskyddsfaktor, minst 50. Brukar köpa 10 ibland 30 max.
    Här ska det BUSas i år. :)

    Så väldigt tråkigt att höra vad du har gått igenom och all ångest kring det. Och så härligt att höra att du blev frisk.
    Stor kram till dig.

    SvaraRadera
  7. Anna, du växer, växer & växer! Kanske den bästa reflektion som jag kunde fått denna härliga försommar dag!

    Verkligen, ett inlägg av rang!

    /Annmarie

    SvaraRadera
  8. Hej! Vilken berättelse du delar med dig av idag. Verkligen tänkvärt! Kram

    SvaraRadera
  9. Apelsinen här - hade du skrivit detta tidigare hade jag inte gått runt och sett ut som en apelsin nu :) ASGARV!
    Ska klicka hem den där Faux-en med en gång. Så det så!
    Kram.

    SvaraRadera
  10. Anna. Du har gjort otroligt många och fina inlägg. Jag tror jag säger varje gång: detta var banne mig det bästa inlägget någonsin! Men jag hade fel. Anna, detta är ditt BÄSTA och VIKTIGASTE inlägg någonsin. Tack! Tack för att du påminner. Jag har bett mina nära och kära läsa inlägget. För det är viktigt. Tack åter igen. Kram Karin E (mindre tack för att jag sitter och fulgråter på jobbet. Riktigt fulgråter... ;)).

    SvaraRadera
  11. Vilket tankfullt inlägg. Djupt och jag tycker det är fantastiskt bra att du tar upp ett sådant här viktigt ämne. Jag undviker solen och kör på brun-utan-sol om jag känner för att få lite färg. Leverfläckar har jag gott om och även cancer i släkten. Så jag är livrädd och har aldrig varit den typen av person som ligger och trycker på stranden en hel dag. Timme efter timme. Nej, inget för mig. Skulle jag göra det så håller jag mig i skuggan av en parasoll.

    Tack för ett fint och viktigt inlägg.
    Kramar från Lotta

    SvaraRadera
  12. Vilket bra inlägg, Anna! Förstår dock att du tvekade först, jag känner ofta likadant inför bloggen... hur privat ska man vara egentligen?
    Men om man nån gång ska vara lite extra privat så tycker jag att du valde precis rätt tillfälle och rätt ämne att skriva om!

    SvaraRadera
  13. Åååå vilket bra inlägg. Jag instämmer i allt.
    Jag blir lätt brun. Men sitter ofta i skuggan. Klarar inte av solen för länge.Alltså klarar inte pressa i solen.Dock är jag uuuuuselt att smörja mig själv. Jag glömmer bort det. Barnen är jag sååå noga med.
    Men det är ändring på det.

    Du är så jäkla bra Anna.
    Kram Malin

    SvaraRadera
  14. Klokt inlägg , viktigt att smörja in sig kram kram Diana

    SvaraRadera
  15. Tack fina du för att du delar med dig och berör. Och tack för att du gav mig en spark i baken att fixa en ny solskyddsfaktor som jag tänkt på så länge. Nu är den inhandlad och ska användas. TACK!

    Stor kram!

    SvaraRadera
  16. Verkligen fint att du delar med dig. Läste, noterade och höll med! Jag är förstås ingen person som solar men har förstås ganska ljus hy.Sedan jag blev mamma har jag börjar oroa mig mer för solen....
    Tack för ett bra inlägg! //Elin

    SvaraRadera
  17. Så himla bra skrivit!! Du är toppen som skriver nåt som är privat men berör oss alla. Heja dig! Kram

    SvaraRadera
  18. Vilket inlägg. Så starkt och så berörande. Fina du, tack för att du delar med dig! Jag är en sådan där person som direkt blir brun och jag är nog ganska så oförsiktigt. Men nu har jag tänkt till och tänkt om! Tack för den sparken i baken!

    Stor, stor kram!

    SvaraRadera
  19. Anna, efter att ha läst ditt inlägg och sett filmen sitter jag här med tårar i ögonen (och då ska du veta att jag är inte den som gråter vanligen). Tack för påminnelsen och för att du delar med dig av din historia. Jag tillhör dem som nog inte borde vistas alls i solen och har bränt mig några gånger (om än ej så ofta). I Turkiet sa man till mig "your skin looks like milk" och ja de har nog rätt. Ska absolut införskaffa ny solskyddsfaktor, brun-utan-sol och hålla koll på min hud. Tack igen och stor kram!

    Ps. Stockholm var härligt och jag återkommer nog snart igen! Tar gärna emot lite fika/restaurangtips.

    SvaraRadera
  20. Åh. Tack för en viktig påminnelse. Vilken mardröm du var med om. Och vilken tur det gick väl. Usch ja, man kan inte vara säker, vilken hy man än har, jag känner en mörk kille med utländskt ursprung som är drabbad. Jag satsar definitivt på hög faktor i sommar, och bosätter mig under äppelträden. Stor kram till dig!

    SvaraRadera
  21. Anna,
    Tack för viktig påminnelse! Och för att du vågade vara privat för att peppa oss andra till rätt tänk.

    Kram Lina

    SvaraRadera
  22. Starkt! Viktigt! Bra skrivet!
    Kramar

    SvaraRadera
  23. Kan bara hålla med dig. Fick själv malignt melanom förra året. Fick opereras två gånger på ryggen, men har inga metastaser eller något i lungorna.
    Jag är ingen solare, går helst ut på kvällningen,och är i skuggan.
    Men när jag håller på i trädgården tänker jag inte alltid på var solen är, men använder hög solfaktor.
    Lätt för att bli brun i fall jag solar utomlands, men är inte utomlands så ofta längre.
    Trodde inte jag skulle få detta, för i vår släkt så är det många, alltför många som fått bröstcancer, så det var den cancer som jag var rädd för.
    Lycka till i fortsättningen och var rädd om dig!!!

    Kram Kicki

    SvaraRadera
  24. Bra skrivet om något som kan verka så fjärran och "det händer inte mig". Brun utan sol fungerar fint om man vill ha lite färg och dölja sina blåådriga ben :) eller också så skiter man i det och är nöjd ändå! kram

    SvaraRadera
  25. Usch, det känns så verkligt när du skriver det här. Att det verkligen kan hända. Har börjat vara mer försiktig. Men älskar solen. Ska verkligen ta till mig det du skrivet. Tack och Kram!

    SvaraRadera
  26. Tack för att du påminner oss alla om att vara försiktiga!
    Skönt att det gick bra för dig, kan bara föreställa mig hur hemskt det måste varit med ovissheten.

    Strongt av dig att dela med dig av din egen historia!!
    kram!

    SvaraRadera
  27. Anna, tack för att du delar med dig, tack för att du släpper in oss i ditt liv!
    Du är fantastisk - och viktigt att skriva om det du just gjort!

    Stor kram, hoppas du får en fantastisk dag med E & H - flera bilder kommer alldeles snart!

    SvaraRadera