Jag önskar verkligen att jag efter måndagens invigning hade blivit lyriskt över den nya, stora butiken på Strandvägen. Jag hoppades verkligen att Svensk Tenn-tanten i mig skulle slå dubbla flip-flop av köplust och att jag skulle öppna plånboken så vidöppen att min personliga bankman skulle svimma på kuppen. Men nej, ack nej.
Josef Frank lär ha sagt att han tog avstånd från den stilrena, vita, Scandinaviska inredningsstilen och ville addera mer färg och form. Med hans filosofi i ryggen kändes nya Svensk Tenn allt för stilrent och vitt. Jag hade väntat mig mönster på mönster, färg och form utan slut. I stället tyckte jag det vita tog över och det klassiska hade fått gett vika för det moderna. Min köplust dog lite och min bankman pustade ut.
Jag skrattade hjärtligt när jag läste Skridskoänkans tankar om hur den nya tesalongen blir ett lattehäng med majskrokar och smakportioner, men nej, ack nej säger jag där med. Här sitter man minsann rakt i ryggen och sippar te under väl ordnade former.
Ända ser jag fram mot mitt nästa besök. Jag skyller allt på premiärnerver och mängden minglande champagne-sippande besökare som störde utsikten. Nästa gång kanske det åkt upp lite mer tapet och några klassiska lampetter. Mer prål, mindre vitt.
Vilket härligt inlägg, fnissar. Ibland så har man bilder hur butiker/platser osv ska vara och så stämmer det inte. Då blir man liksom så förvånad.
SvaraRaderaHa en fin vecka. // Lissen
Trist att du blev besviken, men som sagt: ge det en chans till vettja! Dom hinner säkert krussidulla till det. :-)
SvaraRaderaOch ang. det vietnamesika vårrullarna kan jag lova dig att dom är minst lika goda som dom ser ut! Så stanna till på thaiaffären i Liljeholmen nästa gång du åker förbi, köp ingredienserna och testa själv!
Haha! Befriande mitt i alla historiska vingslag :) Jag ser fram emot att se med egna ögon. Tack för rapport!
SvaraRadera