Ja, tänk vad tiden går fort. Jag känner min fången i en gammal människas kropp när jag tar till uttryck som; tänk vad stor hon har blivit eller (min favorit) jag minns det som igår... Men faktum är att den lilla hårfagra flickan med stirriga ögon på bilden är Ester, för bara två år sen. Jag kan knappt tro det själv. Två år, det går ju hur snabbt som helst.
Sen tackar jag Gud för att jag själv inte åldras med samma påtagliga skillnad. Tack snälla du som trappar ner utvecklingshastigheten efter ett tag.
Ett litet staffli gjorde susen i bland fotosamlingen på pianot. Tänk var lite, kan göra mycket ibland. Ja tänk va!
Vilket underbart piano! Stafflit passade kanon med den fina bilden på :)
SvaraRaderaHa en fin kväll!
//Sofia
Vad fint! Älskar familjefoto... måste nog också sätta upp lite hemma hos mig, har ju så många bilder på mina barn liggande i lådorna... jag blev genast inspirerad! :)
SvaraRaderaSpelar du piano
kram
Lana
Hej, Anna! Tack för kommentar! :) Vad roligt med att ha piano hemma! Jag spelar också piano! :) Drömmen är att få köpa en flygel, mindre modell...
SvaraRaderaKram
Lana
Oj va fint du har det. Önskar er en härlig helg Kram
SvaraRaderaJa visst minns man det som igår :) En annan är att säga när man ser en nyfödd: åh tänk att han/hon var så liten - jag har glömt att det var så... Men det är ju precis sådär det känns även om man tyckte att det lät så konstigt när andra sa det när man hade en nyfödd själv.
SvaraRaderaVilken friss! Underbar!
Och appropå friss. Nope. Det bidde inte rött. Blont igen! När ska jag våga?! Jag tror att det är min sambos fel - han gillar inte sådär superrött och då känns det liksom inte så kul. Även om jag gärna vill och var riktigt nära den här gången.
Filmen var The King´s speech. Se den!
Trevlig helg och kram.