Moodboard i oktober

Oktobers skörd. Oktober moodboards på initiativ av fantastiska Karin A. Inte mycket blomster att skryta med men ändå vackert på något vis. Sommaren tunna kläder går mot fodrat, stickat och ylle, Likaså gör blommorna. Vi byter känsligt mot frosttåligt och blomster mot blad.

Silverek, ljung, några gulnade löv och så allt som ska bort. Alla blommor som kämpat mot kylan men nu får acceptera sitt öde. Säsongen är över, välkommen åter.

Några krukor gapar tomma, men pumpan tar all uppmärkasamhet från kruksamlingen så ingen kommer att märka något. Krukorna i plast bör tömmas men hjälp! vad snabbt det frös till is. Jag hoppas att de inte spricker.

De sista pelargonerna fick slutligen säga farväl utan någon ambition om vinterförvaring (en vacker  dag...) och de sista äpplena kvar i trädet fick stryk av natten frost. En ny årstid är här. Vad ska vi kalla den. Kall-hösten. För visst är det väl inte vinter än. Vi får se vad vi säger i november.

Titta in hos Karin (jag förkommer lite, hon har inte hunnit publicera än, men snart så ;) så hittar ni fler bloggar som gör foto av oktobers grönska.

När frosten kommer

Så fort frosten kommer vaknar behovet av att tända brasan, köpa doftljus, gotta in sig i stickat och dricka te. Raggsockar på! Jag gissar att jag inte är ensam om dessa attribut. Ceannis har haft grovstickade filtar i flera säsonger och jag tröttnar absolut aldrig.
 

Kabelstickat porslin finns på Åhléns. Jag faller för glöggmuggarna och de små skålarna.  

... och så deras prickiga brickorna. Man kan omöjligt ha för många brickor väl?

Så mycket fint och julinspirerat från H&M Home. De kabelstickade kuddarna tillhör min favorit. 

Blomsterlandet har mer än bara blommor. Till exempel en pall för 399 kr.

... och fint för julgranen har de också. Ugglor, överallt.

Bild lånad från Malin

Malin med underbara bloggen Liva a lot visar IKEAS julpynt på ett sätt som får mig att vilja frossa. Man kan säga så här. I princip allt som Malin visar får mig att vilja frossa. Så varning-varning för tomma plånböcker och ett sinne fyllt med ha-begär efter ett besök. 

Så klart köpte jag stjärnorna i tyg på IKEA, tillsammans med lite andra julsaker som ligger och ruvar tills tiden är inne. Snart! IKEAs jul i grått, vitt och rött passar mig alldeles utmärkt. För er som tänker ha en adventskalender måste jag tipsa om de små påsarna med tillhörande nummer 1-24, mycket smart om man inte vill piffa själv. 

Johannas glassmarängtårta

Vi tittar gärna på Halv-åtta-hos-mig. Käck Helge Skog-humor i kombination med matlagning och (ostajlade) hemma-hos-reportage! Addera dukningstips på det. Bingo! Programidéen är briljant om du frågar mig.

För några veckor sen var de på besök i Motala och hos Johanna. Hela hennes meny med pilgrimsmusslor, lammracks och till sist, marängtårta var fantastisk. Helgen därpå lagade jag både hennes dessert och hennes smördegsinbakade potatispuré.

Tårtan var både enkelt, god och snygg, dessutom en perfekt dessert som går att förbereda. Jag bytte ut mandeln mot mandelmjöl och kapade ett moment, dessutom blev det mörk choklad istället för daim.

Glassmarängtårta, ca 10 port.

Maräng
3 st äggvitor
150 g strösocker
150 g mandelmjöl

Glassfyllning 
3 st äggulor
0.5 dl strösocker
3 dl vispgrädde
100 g mörk choklad
1 tsk vaniljsocker

Sätt ugnen på 175 grader. Vispa äggvitorna hårt och tillsätt lite socker i taget och fortsätt vispa. Vänd ner mandelmjöl med slickepott. Häll ner smeten i en form med löstagbar kant. Sätt in i ugnen i cirka 25 minuter.

Låt botten kallna.
Hacka chokladen (daim i originalreceptet). Vispa äggulorna och socker luftigt. Vispa grädden och vänd ner i äggulesmeten tillsammans med choklad och vaniljsocker. Häll smeten på den svalna botten och ställ i frysen minst 4 timmar.

Ta fram 30 minuter innan servering och pudra med kakao.

Söndagsbild #43

Mycket på agendan just nu. Livet. Kanske bara det, men ändå. Sådant kan ta tid ibland.  

En bonustimma fick vi ändå idag. Men vips, så försvann den.

Söndagsbildsbidrag till Fabriken. 

Tema barnrum

Det är tema barnrum i Fabriken. Harrys rum står klart men används högst begränsat. Men jag njuter av att ha det klart och när han väl flyttar dit är det väl dags att göra om igen. 

Hans rum är extremt litet och då menar jag verkligen pytte. Det ryms exakt en hylla, en spjälsäng och en byrå. Givetvis har jag redan öst på med vimplar, lampor, djurhuvuden och tavlor. Jag lever under devisen att i ett barnrum ska man maxa! Ju mer desto roligare! Den här gången var jag helt bestämd när det gäller färgval och om ni minns var önskemålet sobra toner skalan grå-grön. Just färgvalen är jag mycket nöjd med och på sikt önskar en nya byrå och en Stringhylla på väggen. Maxa!

Nu fylls rummet av detaljer med presenter från hans födsel och dop. Som huvudet. Det stora tigerhuvudet från Sprall på plan 2 i PUB-huset. 

Och så födelsedagståget i softaste pastellfärgerna och nallarna och filtarna - alla stickade för hand. Och sparbössan, i absolut härligaste färgen. Korten i samma färgtema som hans doptavla och inbjudningskorten, även samma toner som lampskärmen med träkulor på textiltråd jag visar bild på i dagens inlägg i Fabriken. Även pappersvimplen går i samma dova gröna färg.

Ta en titt just där för idag är det fullt med inspiration på tema barnrum.

Barcelona, del 2 (äta gott)

Spanienresan som ägde rum för tre veckor sen börjar kännas avlägsen nu, men någonstans där inne vill jag tro att mina depåer är lite, lite extra laddade tack vare allt underbart som hände under dagarna i Barcelona. 

Äta!

Barcelona är ju the place to be om man vill äta gott i härliga atmosfärer. Det finns verkligen obegränsat med ställen som både tilltalar ögat och smaklökarna. Ett av mina viktigaste tips: håll er borta från Ramblan, där ramlar man rakt ner i turistfällan - plums! 

Det finns två ställen och en maträtt man absolut inte får missa när man besöker Barcelona. Egentligen erbjuds det samma meny (samma ägare) men miljöerna skiljer sig åt och maträtten är givetvis; tapas. 

Detta briljanta påfund av perfekt social mat där alla kan äta sig mätta utan att i förhand bestämma vilket smak man är mest sugen på. En rätt med tusen smaker. Tapas, pinchos, montaditos, kärt barn har många namn. För mig är de alla tapas, med eller utan pinne. 

Tapas!

Ciudad Condal, Rambla de Catalunya, 18

Cervecería Catalana, Carrer de Mallorca, 236

Nytt och fräscht!
Nere vid hotell W ligger en mängd nya strandrestauranger väl värda ett besök, inte bara för den härliga omgivningen, men självklart är det strandnära läget något man får betala extra för och som ibland kan vara värt varenda extra euro.

Att aldrig bli besviken!
Grupo Tagaluz är alltid bra. De har elva restauranger i Barcelona, men jag har långt ifrån testat alla. Det senaste tillskottet i familjen är Mordisco (gröna fasaden med bokstäver), som betyder mumsbit. Där står rena smaker och och familjär stämning i fokus. Vi möts med öppna armar som på de flesta ställena trots att vi gör entré med två barnvagnar. Vi omges av delikatesser på väggarna och en matsalsrum som ser ut som någons inglasade veranda. Mysigt var ordet. Äter lammracks med rosmarin och en dessert som tar mig till himlen.

Bar Lobo är en annan favorit som jag numera hunnit med vid varje Barcelona-besök (på samma gata som La Xina.  Så även Aqua (nere vid stranden), Tragaluz som ligger i samma entré som Elj apo nez, på samma gata som Mordisco.

Grupo Tragaluz, man blir sällan besviken på varken mat, inredning eller service.

För den som vill fördjupa sig finns det fler bilder här från La Xina och här skrev jag om Bar Lobo.

Är ditt barn en kändis?

"Ingen är intresserade av att se bilder på dina barn såvida du inte a) är en kändis eller b) du ingår i en krets med andra kändisbarn. 

Jag minns så väl när jag läste detta i en bok om man som publik bloggare vill nå ut till en bredare massa genom intressanta inlägg och inlägg du bör undvika, i detta fall inlägg om helt anonyma okända barn. Jag vet att jag tänkte att i praktiken låter det logiskt. Jag hade inte börjat blogga och tyckte att det sk "fenomenet" var en spännande företeelse. 

Det har hänt en del sedan dess. Här kommer ett inlägg om mitt okända barn.

Det lilla omskriva och välbloggade barnet, 6 månader nu. Redan. Det går så brutalt snabbt och genom honom - kanske inte dagligen, men väldigt ofta - påminns jag om att tiden går snabbt, lev nu och allt det där klyschiga som kan sammanfattas Carpe Diem.

Den lilla kinden (som ingen konstgjort peeling i världen kan åstadkomma), det oemotståndliga leendet, de hjärtskärnande skriken och de smärtande tårarna. Så brutalt utelämnad i vårt ansvar, helt beroende av att vi fattar de absolut bästa besluten åt honom i så många situationer som möjligt. Att han en dag ska bli stor och ha Converse, storlek 42 i hallen är en abstrakt tanke. Att han ska äta en halv Skogaholmslimpa till frukost och ändå vilja ha havregrynsgröt 15 minuter senare (sådan var nämligen jag!) är svårt att förstå när han matvägrar allt utan mammas-mat. Kanske kommer han en dag att ha snusring på bakfickan av jeansen. Den lilla mjukisbyxan i plysch som idag hänger löst mot hans ickebefintligt smala midja, som en dag kanske ersätts med en bred Björn Borg-linning, under ett par löst sittande jeans i något amerikanske märka jag förmodligen aldrig hört talas om. 

Och sedan fenomenet blogg, att blogga om sina barn. Jag är väldigt kluven. När blir de individer att bestämma själva? Hur länge får la-mamma skylta med sina barn för att de göra sig så ånga tusen gånger bättre på bild? För att de är en så stor del av livet. För att de väcker så många tankar och känslor. Hur länge? Vad tycker ni?

Egentligen skulle bilderna på Harry vara söndagsbilder till Fabriken, men den dagen gick mig förbi och här kommer fler bilder och större tankar. Måndag. 

Man eller mus?

Mustofflor från H&M

Fortsätter på rådande djurtema. Här kommer dagens möss med värmande ludd på insidan. Aningen barnsliga kan tyckas (halkskyddet gör små ljud mot vårt klinkersgolv), men uppskattas av samtliga minderåriga i familjen.

Inspirerad av Halv-åtta-hos-mig har jag precis bakat Motala-Johannas marängtårta med glass, fast med lite sedvanliga ändringar av receptet.

Ville egentligen bara önskar Er en underbar fredag. Kram

DIY - kaninkalas

Ni som följer mig på Instagram (@annasylvan) har ju redan tagit del av glimtar från vårt out-of-control-kaninkalas. Esters första riktiga kalas, med eget val av begränsat antal kompisar. Kalaset som för varje dag, varje timme närmare startskotten gick från ett enkelt barnkalas med kattmuffins, till ett genomarbetat helhets(kanin)koncept utan minsta avvikande detalj (om man bortser från att det serverades hot-dogs).

Jag såg på de andra mammorna (för inga pappor skulle någonsin bry sig) hur stressade de blev över min överentusiasm och jag hamnade genast i försvarsställning och körde "men gud, jag har så mycket tid över nu när jag bara går hemma och är ledig"-snacket. Men ärligt, detta tycker jag är hur kul som helst och skulle när som helst kunna gå överstyr på liknande inslag. Allt är pyssel vi gjort tillsammans efter dagis, inget avancerat - bara kul.

Fiskedammspåsar som vi viker (så här) och dekorerar själva. Enkelt. Glöm för guds skull inte tussen baktill. En liten rosa kanin-nos med vattenbaserad ansiktsmålning som inte kladdar. Till det gör man (givetvis) egna ansiktsmålnings-biljetter så att alla kalasbarnen får stå i kö och bli målade - succé! Alla barnen får (självklart) egna kaninöron.

Till kaninmuffins använda jag ett vaniljmuffinsrecept och min cream cheese frosting som jag delvis färgade rosa. Färgade minimarshmallows från ICA, non-stop och lakritssnören (som spottades ut av de flesta småkaninerna). Öronen är gjorda av vanligt papper, så även placeringskorten.

Efter skutt i sängen, kaninjakt (kurragömma), paketlek, disco, fiskedamm och stora blad (som jag tejpat fast på duken) där de små konstnärerna fick rita var sin tavla innan maten behövdes inte så många fler lekar, men vi kunde givetvis satt kanintuss på kaninen (med förbundna ögon) gömt kanin och lekt kast med liten kanin... sky is the limit!  

Idag är det DIY (do it yourself-tema) i Fabriken. Vi kommer garanterat att få se massvis med nya idéer på allt ifrån snygga, stilrena skapelser till små detaljer, fiffiga lösningar och mästar-pyssel. Högt och lågt, med stor variation.

H som i Harry

Sista veckan på graviditeten var jag i upplösningstillstånd. "Hans rum är inte klart!" Hade jag inte lärt mig någonting? En bebis behöver inte ett rum, han eller hon har ingen som helst glädje av ett rum. Inte på väldigt länge alls, faktiskt. Han eller hon har bara några få behov som alla innefattar föräldrarnas närvaro i form av kroppslig kontakt, ombyte och matning. Och sömn (var som helst går bra).

Han eller hon behöver inga illustrationer inköpta på nätet inramade i Ribba från IKEA, han eller hon behöver inte den rätta nyansen av smutsig mossgrönt med en smula grått i och heller inte någon skön nattlampa, gärna i form av en kanin. Nej dessa önskemål (snarare än behov) infinner sig - om någonsin - mycket, mycket längre fram i livet.

Men den gravida mamman hon vill ändå att det ska vara klart. Och fint. Fint och klart för det lilla livet som anländer. "Klart att han ska ha ett rum!" Så till dopdagen var i alla fall allt i Harrys rum klart. Och hans doptavla, (inspirerade av de hemmagjorda inbjudningskorten) hade jag hunnit trycka och rama in. H som i Harry.

Kan tyckas lite korkat att bränna inlägg nu va? När DIY-temat i Fabriken är i morgon.

Pianot och spegeln

Hemmablindhet, känner ni till det? När ett piano står orört i tre år, samma kort, samma lampa, samma ljusstake. Varje gång det dammas plockas de bort och ställs tillbaka. Utan vidare eftertanke. Eller snarare action. För visst har jag tänkt att nu hade det blivit lite för många ramar, lite för fult och till och med lite tjatigt att glo på vareviga dag. Man ser inte längre skogen för alla de där tätt bevuxna träden. Men vägen från tanke till handling verkar lång och snårig.

Men så plötsligen en dag dyker en spegel upp i långtidsminnet. Visst såg jag en snygg spegel för några veckor sen? Inte finns väl den kvar. Inte när man sett den på Statsmissionen. Nej, det är väl omöjligt?

Men vet ni vad. Detta är en så kallad solskenshistoria. Som en söt amerikansk komedi med happy end, där den förlorade flickan får sin fantastiske man och de springer i slow motion in i varandras öppna armar efter att ha sick-sackat sig igenom människor på en knökfull flygplatsterminal. Där. Precis där har ni mig nu. På Statsmissionen med spegeln under armen. Den fanns kvar.

Och pianot har fått en ny look. Spelglädjen är tillbaka. Efter en evighet av hemmablindhet.

Du ska tro att du är något

Bildkälla: Nordic Design Collective

Axel & Berg har gjort den här illustrationen som sälja via Nordic Design Collective. Skippa jante och tänk dig bra. Gilla!

Jäkla bra tv

I kväll kl.21 sänds andra delen av Torka Aldrig Tårar Utan Handskar på Svt. Riktigt jäkla bra TV rent ut sagt eller som Jonas Gardellsjälv säger, "om du inte blir berörd av dessa människors öde, då är du av sten".

Barcelona, del 1 (shopping)

Efter mycket tid spenderat i iPhoto och med bildsortering har jag nu delat upp Barcelona i ett par olika tipsrundor. Först ut - shopping. Jag har tänkt att hitta keramik på marknaden, men där gick jag bet. I stället tog en viss kedja hand om hela min shoppingbudget. Jag la nästan alla ägg i samma korg, kan man säga.

Det må vara hänt att Annixen gick i mina fotspår när hon gjorde Barcelona enligt min tipslista, men nu gick jag sannerligen i hennes fotspår när det gällde shopping. Tips-tack! Min shopping kan enkelt sammanfattas med fyra ord, Zara, Sephora, El Corte Inglés och Habitat (mycket ögongodis).

Utan att överdriva kan man säga att det råder feber av djuriska mönster, nitar och kamouflage. Överallt. Dam som barn. Och inredning! Fast där går min gräns. Måhända att det slank ner några leopardservetter, men nitar på kuddarna känns extremt oskönt!

Zara var alltså kedjan som helt klart svalde större delen av min shoppingbudget, men föga konstigt när de har både en ljuvlig damavdelning, dito barn och som inte det vore nog en fantastisk hemma-avdelning. All-in-one-stop-shop.

Pinnar till lilla badrummet i doften Green Herbs. Jag är så nöjd att jag genast börjar inventera vem i min omgivning som åker till Zara-Home-land nästa gång. Men efter några klick upptäcker jag att hos Ellos är det inga som helst problem att beställa min senaste favorit. Säkert även direkt från Zaras egna sida?

Bildkälla: Zara

Jag slog två flugor i en smäll med både nitar och kamou med den här skjortan tillsammans med ytterligare en leoskjal (kan vara bra att ha) och kamou-leggins till Ester. Nu återstår bara att övertyga henne om att detta gröna mönster är precis lika fint som den tuggummirosa höstjackan. Allt behöver ju inte vara rosa!!

Bildkälla: Zara

Besök på El Corte Inglés, detta stora internationella varuhus med smink och doft i entrén som gör att alla allergiska inte kan gå in - orespekt på det,  och på 'smink-heaven on earth' Sephora (som man numera kan besöka i Täby istället) blev det påfyllning av sminkväskan.

Resten av inköpen var i ätbar form.
Fortsättning följer. 

Söndagsbilden #41

Jul på IKEA. Pepparkaksdeg på ICA. Rosa julblomma, eller så kallade höstblomma, på torget. Amelia jul är snart här, årgångsglöggen går att köpa, frost och snart är tulpanerna tillbaka. 

Härliga söndagar i Fabriken. 

*

Amerikansk äppelkaka

2010 års äppelmums med havretopping slog inte förra årets äppelfavorit så även den i muffinsform med ljuvlig kolafrosting eller kakan med mandelmassa jag levererade till jobbet och chockade chefen som trodde jag var en micro-tjej - hallå eller!

I år har en annan amerikanare tagit över i detta hem. Ledord; enkel och god. Inga krusiduller. Är det äppeltider så är det. Och fredag dessutom. Här kommer ett recept - lagom till helgen.

Amerikanske äppelkaka
6 st äpplen
2,5 dl vetemjöl
2,5 dl strösocker
0,5 tsk salt
1 tsk bakpulver
1 st ägg
100 gram smör
1 msk flytande margarin

Sätt ugnen på 180 grader. Smörj en ugnsfast form med flytande margarin. Smält smöret. Skala, kärna ur och skiva äpplena tunt och lägg i formen. Blanda mjöl, socker, salt och bakpulver. Rör i ägget och det smälta smöret. Bred ut smeten på äpplena och grädda i ugnen 40 - 45 minuter.

Servera med glass eller vaniljsås.

Torsdagstema: Höstens moodborads

I hemmet. Första tanke inför hösten var svart, vitt och natur. Som ofta. Stilrent, fast med hårda kontraster, mörk bakgrund och en utstickande klar accentfärg. Jag tror alltid att jag vill dra dit, jag inspireras av sådana bilder, men sällan, oj, så sällan står mitt val slutligen i närheten av detta. Jag vill liksom alltid ha det lite mjukare, lite mer grått, lite rosa, ljusblågrönt och lite mer mönster.

Men en sak är säker. Jag vill inte murra till det än. Nej. Jag vill väga upp mörka nyanser med ljusa färger, de så kallade smutsiga pastellerna. Länge till. Kanske alltid.

I garderoben. I år har jag sett så mycket vinrött och kaki att fingrar går av sig själva mot dessa nyanser, och då menar jag inte bara nagellack utan egentligen främst i garderoben. Visst kommer det att smitta av sig på inredning och vi kommer förmodligen att se kuddar och mattor i dessa nyanser om inte redan, ganska snart också?

Den mest använda lacken i samlingen är Rivegauchegreen (605), Burgundy Diva (406), Beige Boheme (107), Luxembourg Garden (608).

Utomhus. Hösten 2012. Året då jag satte mina första lökar. Ett litet steg för mänskligheten, men ett gigantiskt steg för fru Sylvan. Det blir doftstarka saker som rådjuren inte tar och i vår kommer jag vara stoltast av dem alla. Om de vill förgylla min trådgård med sin prakt, förstås. Nu förgyller i stället ljung, kål och kärleksört - samtliga i färgskalan ovan.

Inomhus. Få har missat min fäbless för bakning så fort jag har en sekund över. Anledningarna är många, men den korta tillfredsställelsen att ha lyckats är nog starkast. Efteråt får man utöva flera av mina andra intressen såsom äta, fotografera, samtala över en fika och umgås. Jag kan redan nu fantisera om julens alla självklara bak, där pepparkakshuset högt upp över på listan av uppskattade aktiviteter. Något vi gör tillsammans. Men innan dess kommer det bakas många äppelhistorier (och många mustiga grytor) innan vi öppnar dörren och släpper in julen.

*

Hoppas att ni gillade mitt bidrag. 

Nu ska det blir så spännande att ta en titt på höstens moodboards inne i Fabriken. 

Katt-muffins.. som inte klösas i munnen

Först av allt. Tack för alla hälsningar, ni är för rara. Sen direkt till "tårtan" - eller rättare sagt våra kattmuffins. Vilken succé! Och då var det bara bedömningen från vuxenkalaset än så länge. Knepet för att få den vuxna på kroken stavas After eight. Ester däremot åt snabbt och plikttroget upp båda öronen och konstaterade sen "att nej, de var inte så väldigt jättegoda de där öronen" däremot var hon glad att "katten varken klösade henne i munnen eller hade blod i sig". Den sanningen var även alla vuxna tacksamma över.  

Nu slopar vi alla tankar på katt-tårta på barnkalaset och kör kattmuffins med kex-öron.

After eight muffins, 12 st

3 ägg

2,5 dl strösocker

1 tsk vaniljsocker

50 g smör

1 dl gräddfil

2 msk kallt kaffe

3,5 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

4 msk kakao

1 nypa salt

100 g mörk choklad 70%

3-6 st After eight

Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker tills det är vitt och fluffigt. Smält smöret, häll i gräddfilen och kaffet och blanda med äggsmeten. Blanda vetemjöl, bakpulver, kakao och salt och vänd ner i smeten. Smält chokladen och blanda ner den i smeten. Fyll muffinsformarna med smet, tryck i 1/4-1/2 After eight och grädda 12-15 minuter i 175 grader (varmluft) i mitten av ugnen.

Cream cheese frosting
60 g smör, mjukt
4 dl florsocker
2 tsk vaniljsocker
100 g Philadelphiaost

1 msk kakao av god kvalitet

Blanda smör, florsocker, vaniljsocker och philadelphiaost. Vispa tills frostingen är riktigt fluffig. Lägg över 1/3 av frostingen i en annan bunke och vispa ner kakao så att den blir brun, fyll den i en spritspåse med rundtyll. Bred den vita frostingen på kakorna och spritsa en nos av chokladfrosting.

Dekoration: hallonremmar, Non stop & After eight

Sätt en non stop på nosen och skär till lite morrhår av hallonremmar och stick ner dem vid nosen. Sätt två non stop som ögon, skär hörnen av en after eight och sätt i dem som öron. Ja, det sista där behövdes väl knappast någon beskrivning, men ändå...