Utsidan

Vi har en stor altan, som en mindre småbåtshamn sträcker den sig nästan runt husets alla sidor. På baksidan, där uppe, är kvällssolen ljuvlig, när den behagar vara framme. Hör sitter vi helt ostörda och äter de flesta middagar när det bara är vi. På något sätt blir det mysigast med mycket möbler och krukor på lite yta, en utmaning för vår större yta på baksidan, där nere. (Vi måste verkligen döpa om våra ute-plaster)

När solen uteblir har vi både fasadbelysning, slingan från Granit och lite solceller. Mys!

... och så äntligen, ett oliveträd. Med IKEA family kostade de nästan ingenting. Hoppas att min omplantering duger. Min duktiga granne sa att citrusjord var att föredra, men sådant utbud erbjöd inte lilla ICA.

Alla grodblad (som jag kallar dem) ser lite olika ut beroende på en massa saker. Mest tydlig faktor för utseendet är om rådjuren varit hungriga eller inte...

 .. placeringen har också betydelse, då slänten skrämmer iväg de fyrbenta vännerna.

 På när håll är de himla vackra..

Men snart är det dags för vår trädgårdens absoluta höjdpunkt. Äppelträden är i startblocken för att blomma, körsbärsträden i full (vit) blom och syrénen är inom någon vecka här. Gubben på torget får färre besök än vanligt, nu plockar jag in grenar och blom från utsidan.

Ta gärna en titt i Fabriken som har ute-tema idag,  jag ska bege mig vidare och klicka runt och njuter av all prakt.

Om jag har varit på gymmet? Nej, i trädgården.

I morse när jag vaknade kunde jag inte sträcka på benen. Det var lite som om hälen satt fast med ett rep från rumpan. Knät i rakläge var tortyr. Baksidan av låren sved. Varje steg var en pina. Vad har jag gjort? Jo, plockat maskrosor, tydligen i väldigt ansträngande position. Som om maskrosorna i sig inte redan var rena helvetet, så är nu också effekten av att bli av med dem en ren smärta. Grattis! Dubbel ondska liksom.

Idag har jag försökt att gå bort min värk. Först efter några kilometer inser jag att detta verkligen är träningsvärk och inte någon elakartad muskelfästeinflammation som kräver vård och medicinering. Jag inser att all yoga gör mig smidig och maskrosplockningen tar mig tillbaka till ruta ett, utan att inkassera tiotusen kronor. En vanligt dag når mina handflator med råge till golvet med raka knän. I morse var detta lika omöjligt som att Lotta Agaton skulle ta in småblommiga mjölkkannor från Greengate till hennes butik på Rådmansgatan 7. 

Och vad händer efter en slitsam eftermiddag med gulisarna och sedan en hel dag i brutal smärta? Var är min belöning? Min räkmacka? Min medalj?

Nej, nej, nej. Tillbaka till ruta ett, inga tiotusen kronor att inkassera, endast ett femtiotal nya maskrosor som så stolt har det förbannande modet att våga blomma ut under dagen!

Om någon sa ordet uteliv tänkte jag mest på nattklubbar...

Jag skulle gärna ha en gång med videljungträd, jag visste inte ens att de existerade. Jag har inte tänkt längre än de buntade pinnarna nere på torget. De är ju sagolika i sin helhet. En allé av videljungträd. Tänk va... 

Sen drömmer jag om ett planetringsbord, med installationer av små krukor, stora krukor, verktyg, pågående planteringar och arrangemang. Tänk om någon hade sagt till mig att jag skulle drömma om ett planeringsbord för femton år sen. Vad jag hade skrattat. På den tiden (och ett bra tag efter det) tänkte jag bara på nattklubb om någon sa ordet uteliv.

Olivträd. Förra året skyllde på brist av vinterförvaring. I år har jag löst det. Jag tycker olivträd är bland det vackraste. Förutom magnolia då. Magnolia, är den inte helt magisk? Tänk det här när det blommar. Jag måste tillbaka och följa upp underverket.

Betong, betong, betong. Jag tröttnar inte. Inte heller på arrangemang med murgröna, lökar och sten. Enkelt så till och med jag behärskar det. Fast de där vita rackarna, penséerna, de försöker jag undvika till alla pris. Hu... de verkar hysa ett personlig agg mot mig.

En annan blomma jag inte riktigt kunde hela historien om. Jag trodde ju att alla julrosor var vita. Alltid. Nähä. De finns rosa... Åh. Ett zinkbadkar på hjul (eller?..) med rosa julrosor.

Ja, ni förstår ju själva. Jag gick mest runt och såg bekymrad ut. Mitt uteliv är alltid motsatsen till Zetas. Olika solsystem. Fast jag vill närma mig, med myrsteg. Ett litet steg för människan... Jag vill ta nästa rymdraket och ta med mig lite trädgårdsstoft hem till min egen bakgård.

Jag sökte inspiration och fann den. Enkelt till och med. Det är bara att ta en promenad bort till min närmaste trädgårdshandel, Zeta. Idag hade jag trevligt sällskap också. Jag älskar att gå runt där bland allt det tjusiga, fika i deras magiska café och handla något grönt med mig hem. Idag sökte jag specifikt inspiration inför dagens tema i Fabriken, uteliv och är nu full med idéer. På min banala nivå givetvis.

Idag tog jag rent konkret mest med mig matinspiration hem, ett område jag hanterar lite bättre. Känn på den här! Västerbottenostpanerad lax med potatis, gröna linser, sojabönor, sparris och citron. Känns som det kommer att bli en sommarklassiker i den här trädgården.

Nu är det hög tid för ett besök i Fabriken för att se vad alla flitiga medarbetar har delgivit oss idag. Spännande!