Master bedroom it self

Jag kunde inte riktigt släppa tanken på det här sovrummet. Sen har vi ju pratat om att klä om sänggaveln i hundra år. Etthundra år! Så efter ett besök på fantastiska Ohlssons tyger fanns det inte längre några hinder. Av med gamla och häftpistola på med nya. Jag skojar inte, det tog tio minuter. Varför vänta i etthundra år? Ja, det undrar jag med. (Ni ser sänggaveln va? Minsta glutten någonsin i hörnet av bilden) Så nu har nya sovrummet en efterlängtad smak av senap och vad passade bättre att i samma veva slänga ut ett sängbord och ge plats åt svärmors byrå. I helgen hände det alltså grejer, och allt detta när far och dotter var och tvättade bilen.

Och är det inte H&Ms nya ljus som blivit så omskrivet? Jo-då. Visste är det. Men var det bara jag som undrade varför det inte doftade ett smack? Jag var helt säker på att jag köpt ett doftljus, tyckte till och med att det doftade i butiken. Men hemma, no-no, inte ett dugg. Så jag tänkte, jo-jo, såhär är det när man köper billiga doftljus. Men icke. Polletten har nu ramlat ner och mitt ljus lyser så doftlöst och fint.

Det är sista augusti och man kan boka julbord

Det är inte så ofta vi har lyxen att få ge oss iväg själva, min man och jag. Vår lokala restaurang ligger bara fem minuter från oss, men ändå. Det är liksom så svårt att få till det där spontana. Och det är inte vilket hak som helst. Nä-nä. Långbro Värdshus. Ett förbannat trevligt ställe.

Utomhusgrillen/baren verkar full varje kväll (förutom på måndagar, då är det stängt) Så vi tog oss dit en helt vanlig onsdag, utan speciell anledning och bara njöt.

Jag tog den mest otippade varmrätten (bara för att jag vågar) som bestod av spetskål, lammkorv och ljummen potatissallad. Det var ta mig tusan det godaste jag ätit på flera veckor. Smaklökarna dansar schottis medan magen blev proppmätt. Jag? Jag var mest nöjd, precis hela kvällen.

Och vet ni, de har börjat annonsera julbord. De går till och med att boka bord. Nu. Det är sista augusti och man kan boka julbord. Inte klokt, men rätt mysigt.

Snart så

Längtar till de här sur-frukterna blir ätbara och goda. Nu grinar vi illa varje gång vi försöker oss på ett smaktest. Hua! Som omogen banan - fast tvärtom.

När det är dags då ska jag baka mina favorit-muffins. Det går ju att baka på köp-äpplen, men det är absolut inte lika kul.

Idag fick jag tipset att man kan åka till ett musteri på Ekerö och göra must på sin egen frukt. Hur lyxigt är inte det? Ska absolut testas i år.

Våra äpplen brukar mogna lagom till Esters kalas i oktober. Så det är bara att fortsätta bita i de sura äpplena.

Ringmärkt x2

Två ringar som jag mest köpte på skoj blev otippat genast två stora favoriter. Lite besvärligt bara att Ester hela tiden vill krama kaninen...

En hjärnskadad brud och ett doftljus

Jag kan inte riktigt förklara varför jag föll för den lilla rosa damen. Förmodligen tyckte jag synd om henne för den tortyr hon uppenbarligen fått genomlida. Jag tycker det verkar allt för makabert att stoppa blommor i hjärnan på henne så hon får mest stå och vara fin tillsammans med mitt andra rosa fynd från sommaren loppis.

En nyälskling i doftljus-djungeln är detta fantastiska ljus från Scout på Erik Dahlbergsgatan 15 i Göteborg (dessvärre, men jag är ju tack och lov där ibland). En butik full av skatter. Ljuvliga plånböcker, skor som jag gärna vill gradera upp min höstgarderob med och riktigt schysta kläder.

Kräftis

Bilder från årets kräftis och invigning av vår pizzasten från Weber. En underbar liten pinal som vi redan använt mycket flitigt. Till kräftorna hade vi minipizzor med mozarella, timjan och kantareller. Grillad fänkål och sparris med olivolja och parmesan är också en av sommarens favoriter.

Jag är en riktigt lakrits-lovers, så när receptet på den här desserten med lakrits dök upp hos En matsked grejer föll jag pladask. Tack för det. Här ska pannacottas!

Mats-Erik Nilsson (hemliga kocken som upplyste oss om alla e-nummer) har släppa sin tredje kokbok Smakernas återkomst som mest handlar om att ta vara på säsongens råvaror. Det gillar jag, lika mycket som jag gillar kräftor. Utsidans foto av Lena Granefelt gör mig mycket nyfiken på insidans foto. Rätt upp på önskelistan!

Funderar på två förstoringar

Jag är sugen på att fylla på våra väggar. Förstora och rama in. Vad tror ni? Dessa är min mans favoriter. Känns de kanske lite dystra och dramatiska?

Tack för alla fina kommentarer om min chica look i går. Tack och lov hade servitörerna inte fluga så jag och några enstaka killar hade ensamrätt om det klädesplagget. Årest chicaste bloggare blev med all rätt underbara Clara! Stort grattis.

I kväll har jag roat mig åt vintershoppping. Jag hade aldrig någonsin i världshistorien trott jag skulle handla tjockoverall i augusti. Herre Gud, jag är ju lika välorganiserad som en fembarnsmorsa. 5-0 till mamman med flugan!

Årets chicaste

Snart ska jag svida om och kila ner till Berns. I kväll blir det gala, nämligen Årets Chicaste. Jag minns förra året hur supersnajsiga alla var. Så jag tänkte så här. Jag har ju väldens chicaste väska! En supergenerös present från vänner med utmärkt smak. Och jag har mina favoritklackar från Beyond retro.

I morgon får vi se om väskan och skorna bar mig... eller om jag bara såg ut som en servitris som hade stulit någons kuvertväska.

Krya på dig!

Ånej, stackars Anna-Malin är sjuk. Hon har åkt något rackare till bacill och ligger sängliggande. Så helsköna Emma med bloggen; Att vara någons fru, gästskriver på Anna-Malins fina blogg.

Så dagens tårta (inte vilken tårta som helst) skickas direkt ner till Anna-Malin. Det är viktigt att äta när man är sjuk. Det fina i kråksången är att man får äta precis vad man vill. Glass till frukost, japp! Pannkakstårta till middag, jojo! Dagobert-macka till mellis. Ni fattar, reglerna är enkla, man får ge sig på vad tusan som helst i matväg, så länge man äter. Och dricker. Sen kanske man inte är så väldans sugen på just punsch, men ojojoj vad det passar till pannkakstårta.

Tårtan är min mans verk. Ett recept ur senaste Elle mat & vin. Men man behöver väl knappast något recept. Pannkakor, grädde, blåbärsglass, maränger, kolasås (allt som är nyttigt) och så lite färska blåbär i en salig blandning.

Det bästa med pannkakstårta är att man inte kan spara, man måste gaffla i sig precis allt. Till sista slick.

Men slutligen, krya på dig Anna-Malin. Jag ha läst din blogg så länge jag kan minnas och jag (och garanterat många andra) saknar dina underbara inlägg när du är sjuk.

Senap? Ja tack.

Bilder lånade här.

Jag har höstkli. Jag vill förnya. Jag har rensat, slängt, gett bort och framför allt gett rum åt nytt. Så nu är jag redo. Mitt enda problem är att jag vet inte vart jag ska börja? När jag vill göra om, vill jag göra om precis överallt. På samma gång. Inte ett rum i taget - utan alla rummen samtidigt. Så tur är väl det, att jag inte har så fasligt många rum. För tänk om jag bodde i slottet Versailles. Då hade jag fått ta tjänstledigt för att hinna med.

Men efter noga övervägande är den första insatsstyrkan samlad och vi ska påbörja operation sovrum. Ut med pasteller och in med senap. Den där guldiga spegeln kommer absolut inte in i mitt hem - hualigen - men färgkombon liknar till stor grad den nyans jag fått som en uppenbarelse på näthinnan.

Vad tror ni? Är senap harmoniska nog att ombädda sig i och få en god natts sömn?

Hej jag heter Anna...

... och jag är cellofan-missbrukare. Som vill slå in precis alla presenter i cellofan. Jag tror att det är något från min barndom. Jag ska rota i mitt förflutna en annan dag, men innan sommaren är slut måste jag tipsa om the ultimate gå-bort-kittet* som passar sig utmärkt för just cellofan-inslagning.

Mörk choklad, vit choklad, jordgubbar och givetvis marshmallows. Om man är riktigt fiffig hittar man snygga grillpinnar också (det gjorde inte jag). Grilla de vita socker-klumparna och doppa i smält chokladen, jordgubbarna ska också doppas. En förträfflig fest! Detta ätbara set gör sig perfekt på ett trevånings mini Koziol-fat, som dessutom blir en lite mer långvarig present när man smaskat i sig grillspetten över elden.

*Man förutsätter att mottagaren har en chokladfondue, men det har väl alla? En chokladfontän går givetvis också bra.

Always believe that something wonderful is about to happen

Inte hade de behövt döpa dig till Blygsam inte?

2-pack krukor som IKEA döpt till Blygsam passade perfekt på landet som fick ett face lift i sommar med hjälp av just färgen blå. En gammal canvas-tavla från vinden fick göra come back med lite tryckta bokstäver. Tapet upp, heltäckningsmatta på och tavelvägg på plats. Tänk om jag hade läst detta flotta inlägg om hur man fixar till värsta bästa tavelväggen med kardborreband innan. Ja, då hade vi sparar en hel del tid och framför allt ett par riktigt fula svordomar.

Jag minns inte nu, men jag tror att jag hittade tipset hos Maria på Husligheter. Förmodligen, för där tipsas det för jämnan om riktigt braiga saker.

Och om någon har testat att hänga upp tavlor med kardborre så är jag jättenyfiken på resultatet!

Bild från Etsy

Och på tal om hösten

Fin inspiration från Ceannis.

Så kan jag inte låta bli att längta lite till vintern när jag ser dessa bilder. Å nej, där sa jag det. Jag sa det högt. Filtret mellan hjärnan och fingrarna hann inte stoppa mig. Det jag bara tänkte i en nanosekund for rätt ut i det offentliga. För nej, ack nej, vintern är så lång och trots allt grovstickat och alla mulliga filtar i världen vet jag att jag inte behöver längta. Jag kommer få så det räcker och bli över. Min intellekt påminner mig om att det romantiskt vintervita bara infinner sig i Sälen och Alperna och inte på SL trafikkaos, rasade tak och svinkalla stortår.

Nä, låt oss stanna kvar i sensommaren, för att sedan njuta av hösten, varpå senhösten tar vid och kanske då, då är vi redo att välkomna förvintern. Den milda, fina, mjuka vintern med mulliga filtar och tonvis av grovstickat.

Kunde inte låta bli

För det är så sagolikt magiskt. Tack Eric Piasecki för allt det vackra! Tack också för påminnelse om att den fina årstid som kommer inte alls behöver vara mörk, grå och geggig.

Crosby Street Hotel

Jag blev alldeles varm när jag ramlade över den här artikeln som skriver om ett ställe där jag faktiskt har varit, och alldeles nyss dessutom. Och bilden i artikeln var nästan identisk med den från mitt eget album. Jag kände igen mig direkt. När vi var i New York i juni besökte vi Crosby Street Hotell. Mitt i shopping-mecka SoHo och mitt emot Moma konstbutik ligger detta hotell som har en himlans trevlig bar. Inte visste jag att hotellet har 86 unika rum och inget är det andra lik. Inte heller att Penelope Cruz gärna checkar in. Nä, för mig var det mer ett knasigt modernt ställe, inte nödvändigtvis det snyggaste jag sett men ett ställe där jag gärna glor på folk och sippar trevliga drinkar i baren.

Jag måste tacka lite

När jag vaknade i lördags morse var jag tvungen att peppa upp mig ordentligt på Pinterest, typ en sån här bild kan jag ta, det här ska jag memorera och tusan vilken snyggo-vinkeln. I duschen nynnande jag; At first I was afraid, I was petrified... but I grew strong..., vilket hjälpte (något). Sedan läste jag era fina kommentarer och mail, vilket hjälpte (oerhört)! Tusen tack för tips och glada positiva heja-rop!

Och vilket bröllop! Gällande fotograferingen kan jag säga så här mycket. De unga tu var så extremt duktiga (och samarbetsvilliga!). Av tusen bilder fanns det typ fem blunda-kort och cirka två ful-grimas-kort. Riktiga proffs, kan jag lova. Så modellkarriär för de båda nygifta är inte helt otänkbart (snarare troligt) efter deras väl förtjänta bröllopsresa.

Nu begraver jag mig i redigering. Jag hoppas vara återuppstånden efter helgen.... Här är en smygbild från den fina buketten som brudens duktiga tärna snodde ihop kvällen innan.

Lite sjuttis-gulbrunt vad det här

Lite sjuttis-vibes från den fantastiska gården vi befann oss på några dagar i somras. Mitt i det lantliga gröna blev vi serverad sagolik fisksoppa och vitlöksbröd. Enklaste varianten gör man genom att gnugga färsk vitlök mot rostad skiva.

Mitt bästa fisksoppa-recept kommer från Arla och den sydfranska fisksoppan blir perfekt om man byter ut smaksatt crème fraiche till naturell och egen smaksättning (typ sambal oelek, dijon senap el liknande). Kanske lite mer höst än sensommar, men då har vi ju något att se fram emot. Höstgrytor, långkok och soppor! För att inte tala om tänd brasa och storpack stearinljus.

Skitbra skit

The Dirt är verkligen ingen tjusig story som börjar lite mjukt och slutar i ett rosa moln av lycka och kyrkklockor i dur. Däremot får du kliva in i en rock'n roll-värld som nästan känns som science fiction (vilken min vän i bokklubben bestämt förnekar).

Jag hade en period när jag gillade Guns N'Roses, speciellt Use your illusion-plattan, med November Rain. Jag köpte också Alice Coopers Trash på vinyl och körde Poison så högt hemma att grannarna förmodligen trodde att jag drack blod. Men förutom det har jag varit ganska snälla i min musiksmak (typ schlager-snäll).

568 sidor av The Dirt, biografiernas biografi fick mig osocial och helt besatt av att vända blad i två veckor. Dessa fyra killar i Mötley Crue är riktiga skitstövlar och det är kanske just det som fascinerar. För att nu grotta ner i den här genren riktigt mycket ska jag nu fortsätta med den här, och därefter lite Slash, Marilyn och kanske mer av Nikki Sixx. Tills jag får nog och behöver lite rosa moln och kyrkklockor i dur igen.

Och om ni gillade den här boken, finns det verklige inga garantier att ni kommer att gilla detta.

Bröllopsyra i dagarna tre

Fotograf: Sara Landstedt

Nu är vi snart framme. Lång upp i norr. Hela vägen har jag letat som en blodhund efter fler inspirerande bröllopsbilder. Det finns så mycket fult, visst? Inte medvetet fult, men aningen för mycket "vaselin på linsen" och vita tandrader för min smak. Klart att man ska se glad ut, men spontanitet känns mer viktigt än jakten på det perfekta porträtt. Nu är jag tuff va? Kritisk dagen innan det är min tur att stå bakom kameran. Men icke - jag är skitnervös. Jag försöker verka kaxig för att övertyga mig själv. Jag kan fota - jag är inte rädd. Jag har samlat mina favoritbilder här, på Pinterest.

Förutom den lilla gnutta nervositet ser jag enormt mycket fram mot helgens norrländska bröllop, som varar inte mindre än dagarna tre! Hurra för fina Lisa och Jesper!!

Bilden ovan är en utav mina favoritbilder från vårt bröllop 2005.

This is a Sign

I våras fick jag förmånen att samarbeta med duktiga Therese Sennerholt. I måndags släppte Bookbinders Design (där jag jobbar) nya produkter i samarbete med henne. Jätteroligt inte bara för att produkterna blev så fina, utan för att Therese är supertrevlig och ett riktigt fullblodsproffs! Ett sant nöje mao. Svartvita block och dubbelvikta kort finns i butik nu. Kampanjen fortsätter fyra veckor till.

Den blommiga, blå tapeten kommer från Boråstapeter.

Foto: Linda Bergman

Jag kan inte ens se trailern

Dex & Em, bild lånad här.

Jag vet att det är många som läst boken. Nu kommer filmen. Premiär den 14/10 vilket är helt absurt. Man behöver ju inte vara PR-proffs för att fatta att filmen bara måste ha premiär den 15e (ni som har läst boken fattar). Vilken 15e som helst, men inte den 14e.

Hur som helst, kan jag inte ens se trailern utan att börja grina. Filmen kan ju knappast vara lika bra som boken, men det betyder ju för den saken inte att den är dålig.

Tack för tipset, Annika!

Huvudsaken är att öronen är varma

Via bloggen Njutbara Ting hittade jag de här mössorna. Bedårande, inte sant!? Är lite uppe i bebis-prylar nu när en av mina bästa vänner precis fått en liten son (åh!) och en annan är på väg till BB när som helst (åh-åh!). Här kan man köpa dessa virkade sötsakerna.

Visst hade det varit fränt om man (jag) hade kunnat virka en egen sovande-uggle-mössa. Men på det området är jag dessvärre helt inkompetent. Men jag är övertygad om att den här tjejen skulle sno ihop en fång mössor på nolltid. Eller hur, Petra? Jag ska i stället ge mig på bloggvärldens nya hobbby, att knyta vänskapsband.

Det blommar igen

Blomsterservetter från Rusta som kostade tio kronor styck är i princip helt omöjliga att stå emot. Och fördelen är att man kan köpa alla färger. Min rosa ljusstake är ett sommarfynd från världens bästa loppis i metropolen Grästorp.

Min servettlåda (bara en sån sak att jag har en egen låda för servetter) hör hemma hos en gammal tant. Den är full! Men å andra sidan vem vill inte vara tant? Och på tal om tant är jag sugen på att köpa Elin Eks bok Supertanten. Verkar innehålla precis allt man vill ha.

Bamse, väldens snällaste björn (eller att sluta med napp)

Kolmården får fem plus i betyg. Så är det bara. Nöjesparken som löst de små detaljerna vilket känns oerhört viktiga när man ska spendera dagen tillsammans med tusentals andra barnfamiljer. Allt från barnvagnsparkering, kösystem och genomtänkt logistik på parkeringsplatsen.

Ester var taggad att lämna en fryspåse fylld med de resterande nappar till Bamse och en gång för alla säga farväl till ännu ett bebis-stadie. Väl framme hos Bamse och lille Kurt (Skutt) vågade Ester varken lämna fram påsen med napparna eller krama de två meter långa, håriga filurerna. Nope. Mamma fick snällt lämna påsen till Bamse och krama Lille Skutt inför tjugotusen fotograferande föräldrar. Inte pinsamt alls. Men vad gör man inte? Ja, vad gör man inte för sina barn framtänder? Nappen är borta och idag kom brevet från Bamse. PR-tanten i mig jublar och Ester, ja, hon var självklart överlycklig över sin nya brevvän.

Bravo Kolmården! Och Bravo Ester! Nu är du stor tjej och får ha tuffa tiger-plåster som ser ut som tatueringar.

F-muffins

Ingen sallad utan dessert. Ingen middag utan dessert. Ett arv som jag plockade med mig efter mina år i Frankrike. Dessa födelsedagsmuffins är för en av mina absolut äldsta och bästa vänner, som fyller år idag. Boken är helt ljuvlig och ger förslag på tre olika glasyrer, praktiskt om man inte har cream cheese hemma.

Browniemuffins för födelsedagen

Sätt ugnen på 170 grader. Smält 75 g smör och 75 g mörk choklad i vattenbak (eller direkt i en stor kastull under omrörning) Sen kan du kasta ner resten när chokladsmöret har svalnat. Perfekt för den som ogillar disk! (jag)

Alltså, ner med 1 ägg och 1/2 dl socker - rör.

Ner med 1/2 dl mjöl - rör.

50 g hackade makadamian-, pekan- eller valnötter - rör.

Ner i formar och in i ugnen ca 17 min, tills de får en ljus och lite sprucken yta.

Låt svalna innan ni tänder födelsedagsljusen.

Grattis Cizzi! Om vi bara hade bott i samma stad hade jag styrt upp kalas för dig. Tusan vad trist att ha sin bästis 50 mil bort. Det är verkligen tummen ner. Man kan liksom aldrig spontan-ses. Ogilla!

Sommarens bästa sallad - jag lovar

Jag skojar inte, den här salladen måste ni laga. Jag fick den serverad av ett matproffs och hon lovade att den inte är speciellt svår att få till. Och vet ni vad, den här gången tror jag henne. En gång försökte hon lura mig att egen bearnaise inte är svårt, men den gick jag inte på!

Kolla in receptet här. Jag lovar, era smaklökar kommer att skrika; åh! och ah! och mmm! andra tänkbara hurra-rop!