Ser du stjärnan i det blå

Knaada har saknar nog nu, för precis som många andra saknar hon Fabriken. Det gör jag med. Eftersom jag tror att många inspirationssamlingsplatser (oj, långt ord) kan överleva samtidigt eftersom inspiration just är något man knappast kan få nog av, så länge den uppträder i olika former vill säga. Så jag säger hej och ja till inspobanken och slänger in ett inlägg på temat "min jul". 

Min jul består av en enorm ambition att pyssla, baka och bjuda in till glöggpartyn i obestämt antal (ofta orimligt många). Sedan vill jag lägga ner ett helt kungarike i uppfinningsrikedom när det gäller paketinslagning och dessutom vill jag köpa presenter till precis alla jag gillar. Här någonstans förstår ju vem som helst att ekvationen absolut är helt ohållbar. Sant. 

Men det är alltid min ambition. Dessutom är jag av den starka åsikten att julen ska vara fridfull, vi ska umgås med när och kära, stressa av och skrutta runt i någon slags julharmoni och mata varandra med hemmagjord kola perfekt inslagna i glansigt cellofan. Det eller kanske kasta snö på varandra och pulsa runt i mulliga snowjoggers som i George video. Min jul, jaja...

Men jag har pysslat en hel del i år. Typiskt mig att lägga fokus på allt som inte är gjort i stället för allt som har blivit gjort. 2014, skärpning! Som att fläta hjärtan och vika stjärnor.  

... och alla paket som redan är inslagna, njutit av årets adventkalender, kokat kola (två gånger!) och chokladen (som redan är slut) och alla trevliga middagar. Sen har jag ju hittat olika sätt att griljera skinkan och honungssill med valnötter som jag absolut kommer hinnan med innan årets slut. 

Det är ju långt kvar. Harmoni! ...