En av de sakerna jag föll för när jag träffade mitt hus för första gången var fönstren på utbyggnaden. Allt annat var omgjort, nygjort och tillfixat. Men här kunde man känna lite av 50-talets kvarlevor. Vi var tvungna att fixa till trät på utsidan men insidan blir kvar, i sitt originalutförande.
Ovan bild kan komma att användas mot mig som bevis när jag av ren vana säger: jag har aldrig ägd en sån där lång julblomma som alltid tippar eller går av. Jo, det ni ser är min första amaryllis. Någonsin. Jag var så till mig när jag köpte den att jag glömde bort att titta vilken färg.
Vi får helt enkelt vänta på att den slår ut, om den slår ut.
















