Ja ha, då var det dags för nästa resa. Och kvar hemma är jag. Min uppgift är att hålla liv i hans hortensia och jag är livrädd. Rädd för mitt liv alltså. Eller för den stackars, stackars Hortensians. Jag ska genast gå ner och skriva en post-it-lapp. "Glöm inte att vattna blomman, men inte för mycket, utan bara lite lagom. Om den är törstig." Ja, precis så ska jag skriva. Då kommer allt att gå bra.
Och kanske får jag en New York-present när han kommer tillbaka. Ett Hermes-armband kanske. Gärna orange med silverspänne. Ja, för det skadar ju aldrig att tigga lite. Det gick ju bra för Annixen. Men jag skulle bli väldigt glad för något annat också. Han kan ju det där med presenter. Min fina man.
Åhå, hoppas på orange då :) Jag håller liv i mina hortensior genom att sänka ned dem i vatten så att de får suga åt sig det som de behagar under ca en timma. Sedan gör jag om proceduren när de känns torra. Men gå du på Hortensiaägarens rekommendationer. Säkrast så :)
SvaraRaderaHärlig läsning! Härlig blogg! ha en fin dag Kram susanne
SvaraRaderaVissa har det bra, NY!! Vi andra drömmer...en dag igen så..
SvaraRaderaKram
Du har det så bra du:) Vi får hoppas att våren kommer här hemma så går tiden lite fortare...
SvaraRadera// Karin
Jag håller tummarna hårt hårt, Hermes armband följ med hem från NY!
SvaraRaderaKram!