Beundrar rullvagn och pallar

Bildkälla: IKEA/Livet Hemma

Hur fint är det här? Livet Hemma bloggen gör det igen. Med egen och lånad (tant Johannas i detta fall) kompetens. Titta bara på det här, så sagolikt fint och påminner om Karin As månatliga blomster-mood boards. Och här, duktiga Weronica - vilken sommardukning va?

Och så nu, Råskog rullvagn i mint. Och stapelbar pall i ny färg. Tänk om det inte hade varit så himla opraktiskt med rullvagn i barnens rum. För de kommer ju köra runt med den som en jäkla dockvagn och skrapa golvet randigt. Och den är på tok för fin att ha i förrådet Men fin är den, ojojoj.

Mera blått och flera kuddar

I vår blå hörna har det tillkommit två nya kuddar, båda från Ikea. Kudden Emmi land kostar just nu endast 39 kr. Den andra i denimblå hittade jag bland mattorna. 

Den såg så ensam och övergiven ut att jag var tvungen att förbarma mig över den, som den barmhärtige kuddsamarit jag ändå är. 

Fler kuddar. Jag kan snart öppna en second hand butik enbart med kuddar i sortimentet.

Lägg gärna märket till att jag färgkoordinerat mina kokböcker i den suddiga bakgrunden. Jag har alltid undrat, vem tusan färgkoordinerar sina böcker? Förutom de självklara stylister i hemma-hos-reportage, men i övrigt, vem i hela fridens namn hinner med något sån't?

Svaret kom till mig förra veckan. Tydligen kan behovet av att matcha bokryggar drabba vem som helst. När som helst. Och plötsligt står man där. Orange, det bör hamna tillsammans med de rosa.. Så passa er, vem som helst.

Damernas

Jag hakar ofta på prenumerationserbjudanden, men nästan alltid tackar jag nej till de olika premierna och väljer ett extra nummer av tidningen i stället. Jag är inte så intresserad av udda kökshanddukar, skålar, små pytteflaskor med parfym, eller sminkprover som aldrig överensstämmer med bilderna.

Men den här gången föll jag för gåvorna snarare än tidningen. Jag köpte en Damernas värld på vår road trip och tyckte att den var helt okej. Om man tecknade sig på 6 nummer fick man 4 härliga produkter från Rituals, dessutom i full size - inga löjliga småflaskor. Sagt och gjort. Igår kom min första tidning och alla mina härliga produkter. Tidningen ligger oläst, men det var en sann dröm att duscha idag.

Vad sägs om Magic Touch Organic Cherry body cream eller Zensation Cherry Blossom foaming shower gel, en mjuk mousse som verkligen gör själv för sitt namn. Utöver dessa två handkräm på pumpflaska och scrub.

Det bästa av allt, erbjudandet gäller fortfarande! Här kan man välja mellan 3 eller 6 nummer.

Hem ljuva Hem

Trots att mina fina pioner hade vissnat, var det trevligt att komma hem. Men snabbt förvandlas semesterkänslan till helgkänsla och det gör mig alltid lite ledsen.. Man går igenom posten, städar, tvättar, rensar, vattnar, handlar, lagar mat, diskar, dammar och bäddar. Vips har en dag gått. Addera evighetsamning och en 3,5-årstrots (big time). Vad får man då?

Helgkänsla med en tvist. Hem ljuva Hem. Så om ändå mina doftpioner hade varat för evigt. Då hade jag kunnat trösta mig med sagolikt sniff. Men den enda som mötte mig var torra blad i orangebrun nyans.

Tur att jag säkrat upp med doft på burk. Pink Citron i stor lyxförpackning som heter duga. Tröst-doft.  Luktar fräsch och rosa (?). Inte i närheten av pioner, men inte kattpink heller.

I morgon får vi semestergäster som checkar in på Hotell Sylvan. Då är helgkänslan som bortblåst och aloha holiday, del två!  

Att vänta elva år på ostörd semesterläsning

På landet är det blommor överallt. Små arrangemang, små krukor, buskar och gud-vet-vad som svärmor gödslar med kärlek. Tills barnbarnen kommer. Då flyttas fokus till kidsen. Blommorna får kärlek (läs: vatten) när barnen slocknat. 

Kanske hinner jag kasta mig i en solstol och läsa lite. Skynda mig att läsa ett kapitel innan något annat dyker upp. Någon som att mata, leka, trösta, blåsa, omplåstra (högtryck på plåsterförbrukning nu) och läsa sagor, vilket inte är den typen av läsning jag syftar på. 

- När ska man få läsa på semestern igen då, frågade jag min far häromdagen. Du borde veta, du har ju haft två småbarn. 
- När de sover, mumlar mamma från andra rummet.
- Om si sådär elva år, svarar pappa.

Jag tror att jag väljer det första alternavet. För att vänta elva år känns inte aktuellt just nu när jag äntligen fått tillbaka lässuget.

Varmrätten

Vi är inte mycket för sällskapsspel. Egentligen tycker jag att det är riktigt roligt, men vi får aldrig till det.  Duka upp spelplan, läsa reglerna på insidan locket och välja färg på spelare. Nej, det är allt för sällan.  

Däremot gillar vi halv-åtta-hos-mig. Både på TV och i verkligenheten. I synnerhet i verkligheten. När matlagningen blir en tävling i stället för en hotfull pekpinne; I kväll får faktiskt du laga mat! 

Man får var sin kväll. Alltid tre rätter. Allt bedöms, uppläggning, dukning, värdskap, kreativitet, smak och påhittighet. Dessutom får man ett genomgående samtalsämne, nämligen maten som man lagt tid och kraft på.

I bland lagar vi nämligen mat i timmar och äter på en kvart - så sorgligt. Men när vi tävlar i halv-åtta-hos-mig då är det andra bullar. Vi njuter, känner efter och förvandlas till en rättvis jury med motiverad poängsättning.

Det här var min varmrätt sist vi tävlade. Pasta à la moule mariniere toppad med sparris och parmesan. Tre vuxna, tre middagar, alla med samma fantastiska förutsättningar, Spaniens välsmakande råvaror. Och räkorna, var min förrätt. Till dessert kom jag inte ihåg vad jag bjöd på, men jag tror att jag fick höga betyg.

Nu är det hög tid att uppmuntra lite sällskapsspel, årets upplaga av Halv-åtta-hos-mig. Dags att börja planera menyn.

Instagram@annasylvan

När den ena skriker GLASS! så högt det går och den andre uppenbarligen också vill uttrycka något men saknar verbal kompetens. Det är då, precis då som jag känner att road trip inte är så romantiskt i praktiken. Inte alls faktiskt.

Men plötsligt tystnar det från baksätet, ungefär när vi närmar oss Ulricehamn och E4an passerar under stillsam tystnad utanför fönstret. Vi lämnar västkusten och tackar för all god mat, alla skratt, det fina vädret, familj, vänner och hälsan. Alltid hälsan.

Nu är himlen full med hotfulla moln och vi dissade precis dagens sommarpratade Daniel Sjödin. Någonstans i hans intro där han sa att han skulle ägna sin tid åt litteratursnobbar och ansikten gav vi upp. Redan i introt. Och plötsligt kände jag en kraftfull längtan till att blogga lite. Efter dagar av skriv-semester.

Bilder Instagram@annasylvan

Fast det är klart. Jag har ju haft min nya kompis Instagram vid min sida. Där har jag fått följa med till Gotland, till Kreta, till olika härliga landställen, fått känna på lyckan över ett husköp och en massa härliga matbilder, nakna tår i sanden, glada barn, stilleben, smultron på tråd och så mycket mer. Ett blixtsnabbt socialt spel med det bästa, nämligen snabba kommentarer och fina foton.

Och så Esters kommentar innan vi satte oss i bilen:
- Mamma, vi kan inte lämna Harry här hos mormor och morfar. De har inte mjölk i bröstarna.

Så därför sitter vi nu alla fyra i bilen. Alla fick följa med vidare på vår road trip.

The cake

Note to self: Glöm inte att be min man laga den här skapelsen igen. Som en tradition. Varje sommar.

I resten av mitt liv. Tack-så-mycket!


Plättlätt recept och dessutom en repetition om vad man får och inte får äta (och dricka) när man är sjuk. Viktigt att komma ihåg så här i semestertider. 

Harry med H

Solsemestern med strålande sådan fortsätter. Harry med H får så mycket komplimanger för sin snygga mössa. Tro jag det! Fast solen värmen får han gärna skydda sina små öron med tunt mösstyg.

Bästa passformen (det är inte lätt att hitta bra mössor för minihuvuden) och igelkottar på rad, vad mer kan man begära? Mössan har Petra gjort. Petra, pysselkategorins svar på matkategorins Leila, dukningens Martha Stewart, tårtornas Linda Lomelino unt so weiter...

Besöks Petras shop för mössorna, eller hennes blogg för mer inspiration, denna kvinna som verkar fått några extra timmar av dygnet som vi andra gått minste om.

Tvåbarnsmorsalugnet - check

Dag för avfärd. Det finns inget som brukar stressa mig så. Att packa. Packa lätt har aldrig varit min melodi. Jag är usel på det. Om jag har svart bälte på shopping är jag däremot en riktig looser på att packa bra. En gång hade jag fem underdelar i väskan och en topp - katastrof. Efter en dag på landet var vi tvungna att lämna den lugna avskildheten för att ge oss in och kriga bland sommar-REA-marodörerna. Som sagt, katastrof.

En annan gång packade jag en perfekt väska till Ester, bara det att jag glömde både skor och jacka. Ja, allt för utomhusväder. I bilen var det ju varmt. Och vi skulle till Göteborg, där det regnar eh.. jämt!  

I går frågade mannen: 

- Vi åker i morgon och du har inte börjat "lägga fram" några grejer än, betyder det att du kommer bli crazy psycho bitch i morgon? 

- Förmodligen, svara jag oroväckande lugnt.  

Förr la jag alltid fram packningen minst tre dagar innan (behöver jag förtydliga att jag led av kontrollbehov big time?). De resterande två dagarna fram till avresa spenderade jag med att glo på min packning. Glo och fundera. Den med den och när den blir smutsig kan jag ta den med den där etc...

Men även på den här fronten misstänker jag ett moget tvåbarnsmorsalugn. Man hinner helt enkelt inte vara perfekt längre. Och det är rätt befriande. Packningen får bli en mich-match av allt. Så länge vi adderar leopard kan man ju matcha allt. Och vi har för mycket med oss. Jättemycket för mycket. Golfklubbor, presenter, barnvagn, ståbräda, dator, kamera, sladdar och laddare som motsvarar en mindre elektronikbutiks sortiment. Det bara är så.

Bilen är full, familjen Taikon ska på raod-trip och crazy psycho bitch är med!