När jag blir stor ska jag baka kanelbullar. Lagom brända och de ska dofta. Kardemumma och kanel. Sedan ska jag plantera jasmin i min vildvuxna trädgård. Trädgården utan korrekt lagda stenar och utan studsmatta. Jag vill ha en sådan där pippi-lotta-trädgård där inga barnpooler från Bauhaus står och skräpar. En å annan rostig trehjuling är okej, men ingen rutschkana i gul hårdplast.
Och vi ska ha saftkalas vid jasminbusken (eller säger man träd?). Oj, vad vi ska dricka saft. Hemlagad saft med en söt etikett som någon satt sin snirkliga handstil på. Tänk vad mycket saker jag ska göra när jag blir stor. Jag undrar just när den dagen kommer?
I framtidens fönster såg jag mig själv som en sådan där riktigt båt-mamma. Med frysboxen packad varje fredag klockan tre. Med alla barnens flytvästar under armen och ombyten som skulle täcka alla tänkbara väder. Allväderskläder. Men inget av detta har ännu inträffat. Inte ens bullarna. Jag har på riktigt aldrig bakat kanelbullar. Jag är mer en cheese-cake-mamma, eller en vi-tar-en-glass-i-frysen-mamma. Tänk vad fel man kunde ha.
Hur såg ni ert liv som vuxna? Båt-mamman, bull-mamman, morotsodlare eller växthus-mys-tant? Framför allt, såg ni några jasminbuskar?
