Skitbra skit

The Dirt är verkligen ingen tjusig story som börjar lite mjukt och slutar i ett rosa moln av lycka och kyrkklockor i dur. Däremot får du kliva in i en rock'n roll-värld som nästan känns som science fiction (vilken min vän i bokklubben bestämt förnekar).

Jag hade en period när jag gillade Guns N'Roses, speciellt Use your illusion-plattan, med November Rain. Jag köpte också Alice Coopers Trash på vinyl och körde Poison så högt hemma att grannarna förmodligen trodde att jag drack blod. Men förutom det har jag varit ganska snälla i min musiksmak (typ schlager-snäll).

568 sidor av The Dirt, biografiernas biografi fick mig osocial och helt besatt av att vända blad i två veckor. Dessa fyra killar i Mötley Crue är riktiga skitstövlar och det är kanske just det som fascinerar. För att nu grotta ner i den här genren riktigt mycket ska jag nu fortsätta med den här, och därefter lite Slash, Marilyn och kanske mer av Nikki Sixx. Tills jag får nog och behöver lite rosa moln och kyrkklockor i dur igen.

Och om ni gillade den här boken, finns det verklige inga garantier att ni kommer att gilla detta.

Bröllopsyra i dagarna tre

Fotograf: Sara Landstedt

Nu är vi snart framme. Lång upp i norr. Hela vägen har jag letat som en blodhund efter fler inspirerande bröllopsbilder. Det finns så mycket fult, visst? Inte medvetet fult, men aningen för mycket "vaselin på linsen" och vita tandrader för min smak. Klart att man ska se glad ut, men spontanitet känns mer viktigt än jakten på det perfekta porträtt. Nu är jag tuff va? Kritisk dagen innan det är min tur att stå bakom kameran. Men icke - jag är skitnervös. Jag försöker verka kaxig för att övertyga mig själv. Jag kan fota - jag är inte rädd. Jag har samlat mina favoritbilder här, på Pinterest.

Förutom den lilla gnutta nervositet ser jag enormt mycket fram mot helgens norrländska bröllop, som varar inte mindre än dagarna tre! Hurra för fina Lisa och Jesper!!

Bilden ovan är en utav mina favoritbilder från vårt bröllop 2005.

This is a Sign

I våras fick jag förmånen att samarbeta med duktiga Therese Sennerholt. I måndags släppte Bookbinders Design (där jag jobbar) nya produkter i samarbete med henne. Jätteroligt inte bara för att produkterna blev så fina, utan för att Therese är supertrevlig och ett riktigt fullblodsproffs! Ett sant nöje mao. Svartvita block och dubbelvikta kort finns i butik nu. Kampanjen fortsätter fyra veckor till.

Den blommiga, blå tapeten kommer från Boråstapeter.

Foto: Linda Bergman

Jag kan inte ens se trailern

Dex & Em, bild lånad här.

Jag vet att det är många som läst boken. Nu kommer filmen. Premiär den 14/10 vilket är helt absurt. Man behöver ju inte vara PR-proffs för att fatta att filmen bara måste ha premiär den 15e (ni som har läst boken fattar). Vilken 15e som helst, men inte den 14e.

Hur som helst, kan jag inte ens se trailern utan att börja grina. Filmen kan ju knappast vara lika bra som boken, men det betyder ju för den saken inte att den är dålig.

Tack för tipset, Annika!

Huvudsaken är att öronen är varma

Via bloggen Njutbara Ting hittade jag de här mössorna. Bedårande, inte sant!? Är lite uppe i bebis-prylar nu när en av mina bästa vänner precis fått en liten son (åh!) och en annan är på väg till BB när som helst (åh-åh!). Här kan man köpa dessa virkade sötsakerna.

Visst hade det varit fränt om man (jag) hade kunnat virka en egen sovande-uggle-mössa. Men på det området är jag dessvärre helt inkompetent. Men jag är övertygad om att den här tjejen skulle sno ihop en fång mössor på nolltid. Eller hur, Petra? Jag ska i stället ge mig på bloggvärldens nya hobbby, att knyta vänskapsband.

Det blommar igen

Blomsterservetter från Rusta som kostade tio kronor styck är i princip helt omöjliga att stå emot. Och fördelen är att man kan köpa alla färger. Min rosa ljusstake är ett sommarfynd från världens bästa loppis i metropolen Grästorp.

Min servettlåda (bara en sån sak att jag har en egen låda för servetter) hör hemma hos en gammal tant. Den är full! Men å andra sidan vem vill inte vara tant? Och på tal om tant är jag sugen på att köpa Elin Eks bok Supertanten. Verkar innehålla precis allt man vill ha.

Bamse, väldens snällaste björn (eller att sluta med napp)

Kolmården får fem plus i betyg. Så är det bara. Nöjesparken som löst de små detaljerna vilket känns oerhört viktiga när man ska spendera dagen tillsammans med tusentals andra barnfamiljer. Allt från barnvagnsparkering, kösystem och genomtänkt logistik på parkeringsplatsen.

Ester var taggad att lämna en fryspåse fylld med de resterande nappar till Bamse och en gång för alla säga farväl till ännu ett bebis-stadie. Väl framme hos Bamse och lille Kurt (Skutt) vågade Ester varken lämna fram påsen med napparna eller krama de två meter långa, håriga filurerna. Nope. Mamma fick snällt lämna påsen till Bamse och krama Lille Skutt inför tjugotusen fotograferande föräldrar. Inte pinsamt alls. Men vad gör man inte? Ja, vad gör man inte för sina barn framtänder? Nappen är borta och idag kom brevet från Bamse. PR-tanten i mig jublar och Ester, ja, hon var självklart överlycklig över sin nya brevvän.

Bravo Kolmården! Och Bravo Ester! Nu är du stor tjej och får ha tuffa tiger-plåster som ser ut som tatueringar.

F-muffins

Ingen sallad utan dessert. Ingen middag utan dessert. Ett arv som jag plockade med mig efter mina år i Frankrike. Dessa födelsedagsmuffins är för en av mina absolut äldsta och bästa vänner, som fyller år idag. Boken är helt ljuvlig och ger förslag på tre olika glasyrer, praktiskt om man inte har cream cheese hemma.

Browniemuffins för födelsedagen

Sätt ugnen på 170 grader. Smält 75 g smör och 75 g mörk choklad i vattenbak (eller direkt i en stor kastull under omrörning) Sen kan du kasta ner resten när chokladsmöret har svalnat. Perfekt för den som ogillar disk! (jag)

Alltså, ner med 1 ägg och 1/2 dl socker - rör.

Ner med 1/2 dl mjöl - rör.

50 g hackade makadamian-, pekan- eller valnötter - rör.

Ner i formar och in i ugnen ca 17 min, tills de får en ljus och lite sprucken yta.

Låt svalna innan ni tänder födelsedagsljusen.

Grattis Cizzi! Om vi bara hade bott i samma stad hade jag styrt upp kalas för dig. Tusan vad trist att ha sin bästis 50 mil bort. Det är verkligen tummen ner. Man kan liksom aldrig spontan-ses. Ogilla!

Sommarens bästa sallad - jag lovar

Jag skojar inte, den här salladen måste ni laga. Jag fick den serverad av ett matproffs och hon lovade att den inte är speciellt svår att få till. Och vet ni vad, den här gången tror jag henne. En gång försökte hon lura mig att egen bearnaise inte är svårt, men den gick jag inte på!

Kolla in receptet här. Jag lovar, era smaklökar kommer att skrika; åh! och ah! och mmm! andra tänkbara hurra-rop!

Tiden försvinner utan rutiner

Jag har insett att på semestern går tiden åt till precis allt annat än det som är planerat. Upplever ni samma sak? Under vardagen då tiden är stenhårt pressad med vardagsbestyr får jag alltid tiden att räcka till. Jag hinner alltid med mina åtagande och tvingas sällan ställa in. Men på semestern. Ett enkelt blogginlägg verkar vara likställt med ansträngningen som krävs för att bestiga Mt Everst. Eller Berlin Marathon. Hur sjukt jobbigt som helst. Det är som om jag har semester-slem i huvudet. Alla dessa projekt och alla tilltänkta inbjudningar rinner ur sanden och jag inser att endast några dagar återstår på den semester som jag en gång betraktade som evighetslång.

Nåja, jag har hur som helst rest land och rike runt, hunnit med att träffa ungefär hälften av alla de jag saknar och gillar, läst en massa bra böcker sett lite film och spenderat heldagar med familjen. Inte fy skam. Och nu återstår några dagar (som jag inte tänker tillägna todo-listan) utan jag tänker ta vara på tiden och ladda inför helgens bröllop.