Stadsvandring på Cours Napoléon

Parallellt med Rue Fesh ligger huvudgatan. Cours Napoléon. Jag brukar parkera nere vid hamnen. Därifrån tar det två minuter upp till kommersen. Det kostar 1 Euro för flera timmar men inga Korsikaner betalar. Bara turister. Jag flyttade till Korsika två dagar efter jag hade tagit mitt körkort och alla regelverk som vi svennar håller så krampaktigt fast vid suddades ut för varje dag på ön. På nattetid parkerade jag min bil i närmaste rondell. En perfekt plats och ofta ledig. Nära Café Fesh där vi drack Perrier smaksatt med mint eller om hungern föll på, une Peche Melba. 

1996. Bonaparte. Gatans minsta biograf. Den mysiga. På sommartid går ingen på bio, men på hösten, och vintern, när de dryga en miljon turisterna som besöker ön har lämnat en näst intill ödslig stämning efter sig vaknar biobesökandet till liv. Varje onsdag var det premiär för en ny film. En film i taget. En vecka och alla, ALLA, gick dit på onsdagen. Till den lilla biografen där Tom Cruise pratar franska och alla skådespelarna pratar franska med snarlika dubbade röster.

Det tog ett tag att lära känna de oskrivna reglerna. Att bli upphämtad klockan åtta kunde lika väl betyda 21:15, något jag kom att uppskatta enormt väl tillbaka i Svedala. Det tog ett tag att lära sig att på onsdagar går man på bio, man betalar inte parkering och man parkerar där det finns plats.

Det tog ett tag att börja drömma på franska och dra franska ordvitsar. Men tillslut så. Och det var som om jag länge både tänkte och pratade i sömnen på franska. Men sen är det ju ett av världens vackraste språk också. Jag slänger mig fortfarande med tjusiga franska fraser när ingen hör, eller ett skämt.

Quel poisson n'a pas d'anniversaire ?
Le poisson pané.

Det mesta är sig likt. Doften, ljuden och husens slitna fasader i pasellkulörer som av tiden blivit än mer vackra. Patina. Efter tio år av längtan var det skönt med igenkänning. Som om tiden stått still.

På gråskalan

Jag håller med IKEA. Grått är så fint tillsammans med koppar. Grå dukning från Livet hemma-bloggen här med nya porslinet ARV. Fint! Gillar även den höstiga känslan i den här dukningen. Eller titta här så fint 'Hemma med Helena' har gjort. Tjusigt värre!

Malin, Malin, Malin. Jag blir helt matt av hennes vackra blogg med dito produktbilder och smycken. Här armbandet Fancy i svart onyx och det urfina halsbandet Black Eye. Förra veckan fick jag sitta och dricka kaffe i hennes vackra hem och inspirationen är på topp när man kommer därifrån. Jag kraschlandade i mitt eget hem där jag mest bara ser allt som ska göras snarare än det som är bra. Men inspiration är alltid bra, alltid positivt i slutändan, i alla fall för mig. 

På lördag drar det igång. Årets säsong av 'Så mycket bättre'. Två av mina favoriter är med. Agnes och Titiyo. Jag tänker direkt på Babben med kamma lång lugg som tyvärr omöjligt att förinta ur minnet. För originalet är fantastiskt, ja hela skivan. Och Agnes, från idol till bröllopet, vilken resa! Ser fram emot lördag. 

Kan kännas för tidigt att tänka på jul redan nu, men för mig puttrar adventsinspirationen innanför västen. Jag längtar tills jag får sätta upp stjärnor och tända ljus. På önskelistan finna julstjärnan från House Doctor med nio taggar tillverkad i tjockt papper. 

L'oréal Metropolitan nummer 604 känns på igen efter en lång sommar i orangea färgskalan på naglarna. Kanske lyxar jag till med matt lack i år igen. 

I dag öppnar höstens stora utställning på Moderna Museet med Cindy Sherman! Cindy Sherman är en av vår tids mest betydelsefulla konstnärer. Hennes bilder blev nyckelverk i en omvälvande tid för konstbegreppet, och fortsätter att utmana idéer om representation, identitet och porträtt. Inte konstigt att jag valde att göra skolarbete med henne när det begav sig. Besök Moderna mellan den 19 oktober och 19 januari.

Söndagsbilden

Det är söndag. Fabriken är tillbaka och samlar dagen till ära in söndagsbilder och söker nya medarbetare, heja dig Tina, skönt att du är tillbaka. 

I kväll börjar en ny säsong av Solsidan. Jag hoppas på mer känsla av säsong ett än efterföljande och jag har en känsla om att det kommer bli riktigt, riktigt bra. Skrattfest kanske till och med. Och Sveriges största Facebook-grupp. 660.000 följare. Bananas! 

Och så denna blomma. Man måste ju nästa lämna en liten blomsterbildkommentar. Nu står tulpanerna verkligen i startblocken, men, men, MEN... jag bara måste hinna bära hem några långa buketter till innan vi kortar ner oss till tulpanvaserna. 

Glöm inte Fabriken och alla söndagsbilder. 

Prinsesskalas, what else?

Efter en lång natt och seg morgon fortfarande kvar i lakanens värme på en helt vanlig dagis-dag sa jag till dottern:

- Vi kan borde döpa om oss till familjen Sovmorgon?

- Näää... jag vill heta familjen Glitter!

- Glitter?!?

- Äh.. det kanske passar oss bättre att heta familjen Pyssel ändå.

Ja, kanske det. Mer pyssel än glitter i alla fall. Och sovmorgon verkade hur som helst mest vara ett ljuvligt undantag. Då är årets kalas avklarat. Efter ett gediget klipp-jobb fanns alla prinsessor på plats. Lite överallt faktiskt. 

Som muffinsdekoration och som girland, klipp-klipp. Ja, jag googlade helt enkelt prinsessorna i hyfsat bra upplösning, placerade dem på 10x15ark och framkallade fotokopior. På posten kom sedan prinsessor en masse redo att sätta saxen i. 

Tänk att Törnrosa var så poppis. 

Och bordplaceringskort skulle vi så klart ha. "Jag fick Belle!" 

Och även om Askungens kjol blev lite väl smurf-blå fick äppelmuffins med färgglad frosting tummen upp från de små gästerna. 

♥ 

Dagens köp

På Ajaccios största torg, Place du Diamant har det öppnat en stor Mango-butik. En stor en. Jag fastade på deras krims-krams-avdelning och fick med mig ett armband med fiffigt lås. En magnet i öglan. Fiffigt och fint. En efterdaterad 'dagens köp' mao. 

The Words, jag saknar ord så bra

Lite klyschig rubrik, men OMG så bra! Dagens absolut bästa filmtips. Så. Himla. Fin. Film. 

Författaren Rory Jensen slår igenom med Den Nya Stora Amerikanska romanen. Han blir USA:s litterära älskling och pengarna strömmar in som aldrig tidigare. Det finns bara ett problem. Han har inte skrivit boken. Snart kommer det förflutna i kapp honom och historien blandas av nutid och dåtid på ett hisnande sätt.

The Words. Fortfarande tveksam? Se trailen här. 

Är det lill-lördag så är det. 

Höst..

Gillar H&Ms Winter Fashion kollektion. Får mig att älska höstgarderoben ännu mer. Rött är långt ifrån min favoritfärg. Verkligen inte ens på min topp-tio-lista, men helt plötsligt blir jag väldigt sugen på att köpa en hel röd outfit. 

1. Stickad tröja, 199kr.  2. Mjuk halsduk, 99 kr. 3. Tunika, 349 kr. 4. Kjol, 249 kr. 5. Låga boots, 299 kr. 6. 11-pack ringar, 49 kr. Förmodligen inte så barbent utan med en mörk kalasbyxa. Hepp!

Gillar också alla fuskpälsar, speciellt den här. Kommer inte dröja förrän jag plockar fram förra säsongens svarta fusk ur garderoben. 

På Sköna Hem får man dukningsinspiration med hösttema. Deras galleri bjuder på mycket ögongodis inte minst deras 15 fantastiska sovrum inredda med betong.

Inspiration genom klickbläddring hittar jag i höstens nummer av Sweet Paul. Klick - åh - klick - åh!

’Verona’ är en vaniljkrämsfärgad tulpan med en fin doft av citron. Jamen det låter ju så vackert att det knappt går att andas. Sen om rådjuren kommer och slukar dem med hull och hår kommer man ju grina enda fram till midsommar. Men jag säger som jag alltid gör. Det är vårt ett försök. Zetas trädgårdar ligger bara ett stenkast bort, men jag förstår att många gläds över den nyöppnade e-shopen. 

En annan butikskedja som blivit med e-shop är Granit. Kul. Det är inte bara Annixen som drabbats av omättad kopparpassion (se hennes fina inlägg här). Vi är förmodligen fler. Jag gillar korgen från Granit och även deras lykta (ett fynd!) i dito färg. 

Senast lästa bok heter En Sannolik Historia och skiljer sig lite från Karin Alvtegens tidigare romaner. Jag läste Skuld, Svek och Saknad i ett rasande tempo och blev överraskad hur jag tyckte att den här boken skiljde sig från sina föregångare. På ett bra sätt. Lite deppig i början, men sen... höstpepp!

Efter en lång vecka i paradiset

Korsika. île de Beauté. Skönhetens ö. Hej åter efter tio år. Sju dagar i Ajaccio och Porticcio som i nästan två års tid var mitt hem. Många minnen och återträffar. Med mig hem i handbagaget fanns macarons, ett av mina måste-köp som man hittar i bageriet och i mataffären. Lyx! Inga fancy specialbutiker. De smakar alla fantastiskt. Mitt paket innehöll vanilj, citron, choklad, kaffe, hallon och den bästa, pistage.

Ja, som ni ser hade jag det ganska avskyvärt. Bedrövligt. Nästan outhärdligt. Not! Faktum är att hösten är ju oslagbar hemma, men det finns ändå ett par saker som jag saknar väl tillbaka i vardagen...

... alla palmer... Ljung, pumpor och silverek i all ära, men palmer i varendaste lite gnutta jord. Magi!

.. fransmännens passion för mat. I lunchen ingår, aperitif, förrätt, varmrätt, baguette, vin, kaffe och dessert. Ibland ostbricka. Hepp! Efter grillade gambas, ett glas vin serverades klassiska citronmarängtårta goes Jean-Paul Gaultier. Till kaffet, nybakade småkakor. Tur att man inte hade tre eftermiddagsmöten just den dagen. Hej lunchkoma (som intogs i en solstol vid stranden)

.. medelhavet och palmerna, palmerna och medelhavet, medelhavet och palmerna...

...torr cider till crêpen. Och igen, all denna fantastiska mat.

.. citronträden med frukt som fortfarande inte mognat, men vad tusan gör det när vi kunde frossa i färska fikon direkt från trädet... 

... daglig dos sand mellan tårna. I hyfsat ljummet vatten.

Bonjour - Au revoir, för den här gången. Korsika. Faktiskt ännu vackrare än jag minns det. Så mitt sensommartips till er som tycker det låter härligt med en restresa a la minute, eller för långsiktig planering inför sommarförlängningen nästa år. Hösten är varm, vattnet är ljummet, det är allt annat än trångt på stränderna och Korsika är fortfarande ganska genuint, dessutom flyger Norwegian  superbilligt och utan byten Ajaccio - Stockholm.

Jag visste att jag skulle gråta

Jag gråter. Tysta tårar blöter ner mina kinder under solglasögonen. De landar på min leopardsarong och tränger ner i den finkorniga sanden. Jag visste att jag skulle gråta. Vad jag däremot inte riktigt var förberedd på var den oändliga ström av vätska som konstant skulle dränera mig under den kommande timman.

Jag har äntligen hittat mitt tillfälle att lyssna på Kristian Gidlunds sommarprat.

Jag försvinner från ämnet en stund och gör fantasifigurer med molnen. Ett nöje jag ofta sysslade med förr. Det blir olika djur, ofta hundar och ibland skelett. En flykt från hans gripande öde. Havet bjuder på bakgrundsmusik då vågorna regelbundet brusar mot strandkanten. Människor skrattar i bakgrunden. Det kommer stötvis dofter från solsmörja och båtmotorer.

Jag ligger på rygg på stranden med lurarna i öronen och gråter. Jag är usel på att hantera död, sjukdom och elände. Katastrofalt usel. Kristian Gidlund känns som min motsats. Han sätter ord och känslor på allt det som jag inte kan hantera. Han uttrycker sig enkelt och ocensurerat. I text och tal. Han är, eller var, fantastiska på just det.

Det är tungt, men så bra. Det självklara i hans resonemang. Hans avslutning. Det som vi alla redan vet, det som så ofta känns klyschigt och överanalytiskt, hans ord med pondus och enkelhet fastnar i mitt huvud och jag hör inte ens vågorna längre.

"Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i era bröst. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja. Våga vara lyckliga. Tillåt er själva att vara detta."