I'm am a leo-lover, yes I am

På skoj gick jag in i antikbutiken vid Bergs slussar. Antik och kuriosa, heter den.Vilket namn, tänkte jag. Kuriosa, vad tusan är egentligen det? Vi äter alltid glass på Jennys café. De har vanlig Siaglass, men av någon anledning smakar den alltid så bra. Men man kan ju inte bara äta glass här jämt, muttrar jag och gör en avstickaren till kuriosa-butiken medan de andra står kvar i glasskön. 

- Ta en med ananassmak till mig. Bägare. Inget strössel. Hejdå. Kommer strax.  

Redan vid första steget innanför dörren sjönk mitt mod. Här kommer jag inte hitta ett skvatt av nytta. Inte ens något litet kul. Kuriosa - fnys! Det låg en trave gamla pocket för 5 kronor, inbundet för 15 och en ful gammal pedestal som någon skapat i träslöjden. Bah, bästa att återgå till glassinköpen. Kanske ska jag ta strössel ändå.

Fem steg in i når man butiken botre vägg. Där är den slut. Liten med andra ord. Mitt i rummet står en soffa som jag helt missade när jag moloken gick över tröskeln. En gammal goding med helt nytt tyg. Leopardtyg. Ha! skrattar jag. Den du! Jag tar ett kort, skrattar för mig själv och postar ett inlägg på Instagram. (@annasylvan)

Ananasglassen smakar underbart. Ingen sorbet, vanlig glass. Utan strössel var helt klart rätt val.

På kvällen dyker leoparden upp i mina tanker och söndagen därpå åker min ljuvliga man ner och hämtar vilddjuret. Den fick plats i Volvon, men fällt baksäte. Och nu står den där och känns lika naturlig som en femte familjemedlem. Tjusig, inte sant?!