Noga utvalt, och värt varenda krona

När råvaror smakar som råvaror ska då är det ett sant nöja att käka. Ni vet, när tomater inte bara är röda och smakar vatten eller kallt kylskåp, utan doftar sol och sötma som får kolasås att verka syrlig. På Spanska solkusten blir jag aldrig besviken. Vi handlar gladeligen mat i närmaste mataffär, inget fancy utan deras svar på Coop.

Men här råder charkdiskarnas lag. Hyllsystemet är en transportsträcka till himmelriket. Ingen inplastad butikspackad "färsk" lax och ingen vakum-parma. Å-nej, här bjuds det på längder av färsk fisk med klara ögonvitor, korvar som hänger från taket, oxfilé i stora bitar, räkor i olika storlekar och ost i kvadratmeter. Ja, i ostdisken behövs vinets svar på sommelier för att namnge delikatess efter delikatess.

Och på tal om vin. Detta återkommande ämne. Landet som inte tar ansvar för sina invånares konsumtion. Nej då. Här kan vi fritt köpa ett passande eller ett sexpack Corona till maten och slipper behöva ta oss till en annan destination. Utbudet är dessutom i högklass på spanska motsvarigheten till Coop.

Så inför kvällens middag beger jag mig till vårt lokala svar på charksdisk. På Erssons finns den färskaste fisken, den bästa osten, det godaste brödet. Noga utvalt, och värt varenda krona.

Och den bästa aioli, den gör jag själv!

Blanda ägggula, dijonsenap, vitlök och citron. Vispa samtidigt som du häller en tunn stråle neutral olja till det tjocknar. Smaka av med salt och pepper. Klart!

Smaksätt med valfri smak; dill, limecest, tryffel...
  

Önskar er en härlig fredag!

Lusläsning eller läslust

Har liksom kommit av mig med läsningen. Vet egentligen inte varför. Kanske för att jag åker mindre t-bana. Fast ändå inte. Jag läste mest bloggar och Metro på tunnelbanan. För att komma igång var jag tvungen att angripa en busenkel bladvändare. Sofi Fahrmans tredje bok. Första boken innebar, ärligt talat, stora skämskudden fram. Men av någon anledningen (romantiker som jag är ville jag förstås veta hur det skulle gå med huvudpersonernas kärlekshistoria, hur banal den än var!) läste jag andra boken och blev positivt överraskad. Det kan ha berott på låga förväntningar, men nu har jag snart klarat av tredje boken (dock utan omdöme än) och förhoppningsvis kickstartade jag en sommar fylld av läsning!

Foto: Jonas Gustavsson

På tidningsfronten ligger jag däremot inte på latsidan. Jag fick en prenumeration av Plaza Interiör i julklapp och jag är så himla glad för det. För varje nummer som dyker ner i min brevlåda är jag mer och mer övertygad om att detta är en tidning som är här för att stanna. Reportaget 'Ta mig till havet' stylat av Linda Åman var på pricken som jag skulle vilja ha det i min framtida sommarstuga. Trasmattor, ljust trä, blått, grått, vitt och träpanel på väggarna. Det och alltid fint väder.

Foto: Trine Thorsen 

Och i min lägenhet i stan (för jag vill inte ha två hus) skulle det gärna få se ut så här. Gammalt och nytt, trä, vitt och svart. Svartvita fotografier och väldigt inspirerande.


Tusen tack för era smakråd. Jag fegade ur, det blev den svarta.

Leo-lovers se hit!

Rätt upp på önskelistans första plats. Harrys alltså. Nyinkommet fråm Lindex. 

För tio veckor sen...

Ja, då har det alltså gått drygt två månader. Vår son har bara funnits hos oss i tio veckor och ändå känns han lika självklart som ketchup på korven. Det kändes ganska nyligen jag sprang ner till 7eleven på Birger Jarlsgatan minst fem gånger om dagen för att köpa något att tugga på. Något som stillade illamåendet. Det känns också ganska nyligen som jag satt och fulgrät hos MVC, jag hade ont precis överallt och känslorna var all-over, som prins Daniel hade sagt.

Så en natt, två dagar efter beräknat datum, satte det igång. Jag minns att jag tänkte; Visst tusan, det är så här det känns. Hur kan man förtränga det? Nästa tanke; Stilla dig nu, det här är bara början!

Sen gick tiden ganska snabbt. Varktimer.se, ringa barnvakt, prata med BB, fnissa lite (av nervositet) stöna lite (av ja, ni vet), hålla i en stolsrygg, bita ihop och andas, andas, andas. Täta värkar, långa värkar. Bilfärd in, inga värkar. Jag var helt säker på att vi skulle få återvända hem. Lång värk. Jättelång. Öppen 10 cm!

Vi fick stanna.

"Du kommer få barn väldigt snart." Jo tjena! Hit med lustgasen. Upp på kudde, ner på pall, upp på knäna och det enda jag vill vara att sova eller i alla fall ligga still på ryggen. Trött som ett monster och mindre positiv från dålig bagage i ryggsäcken. Låt det inte blir som förra gången.

Jag hade verkligen inte tänkt att bokföra min förlossning. Den bara kom ur mig. Anyhow. Efter en tid, som i min dimmiga värld känns som flera år av flåsande i lustgasmasken, kom vår son till världen. Genom urkraft jag inte trodde var möjlig och en kropp som moder natur skapat just för detta ändamål fick jag vara med om något på gränsen till omänskligt. Krystvärkar. Effektiva krystvärkar som trycker barnet utåt, nästan per automatik. En sanslös smärtsam automatik, ungefär som att skita fram en fyrsittssoffa, men makalöst häftig. Om jag någonsin tvekar på min egen styrka ska jag visualisera den 19 april, klockan 7:30, när jag för egen maskin tryckte fram vårt barn.

Och vet ni, det var precis som i film. Han skrek. Direkt. Och den lättnaden och glädjen går inte att beskriva. Detta lilla paket med svullna ögon och kladdigt hår. Leende människor i vita rockar. En trött men rödkindad och stolt pappa. En darrig mamma med hjärtat redan fyllt med kärlek. En nya liten människa som ska tillhöra vår familj. Lika självklar som ketchup på korven.

Doft, film och massa blomsterbilder

Aldrig hade jag kunnat tro att doftpioner sannerligen kunde göra skäl för sitt namn på detta vis. Mon Dieu vad de doftar ljuvligt! Inget doftljus i världen kommer i närheten av den äkta varan. Perfekt rosa doftpioner från landet. Önskar att jag hade hela trädgården full. Inte bara hos svärmor på landet.

På tal om doftljus. Se vad mannen (aka presentkungen) kom hem med igår! Voluspa. Doft på burk är allt bra också. Lavendel från Provence kommer det att dofta när vi tittar på sensommarkvällsfilmer i sommar.

På tal om film. I går såg vi  New Year's Eve. Om man är ute efter kärlek, happy endings, nyfödda bebisar, New York-vyer, återföreningar, ja, allt som spelar på en hormonell mammas gråtkanaler ja, då ska man absolut se New Year's Eve. Blanda resorb! Här krävs återställning av vätskebalansen, om man som jag är en major weeper!

Ja, det vara nog bara det, och kavalkaden av blomsterbilder förstås.

Det finns inga dåliga väder...

... bara dåliga kläder! Stövlar, det såg min man till att jag har ett par riktigt snygga och gissa om jag är nöjd dagar som dessa när allt är genomvått på två nanosekunder? Men jag har minsann inte en endaste jacka som duger i ösregn. Lindex har dessa fina med luva och allt i sitt sortiment. Så himla svårt att välja färg bara. Gul eller svart, vad tycker ni?

Rött, vitt och blått

Regnet, det öser ner. Fullständigt vräker ner. En riktig sitta-inne-dag. Tänk vilken tur vi hade ändå. Att det inte regnade så här på självaste midsommar. Där vi var sken solen. (Kanske inte på alla håll?)

I dag behöver vi liten vitamin-kick a la jordgubbar!

Jag har aldrig tidigare tänkt på hur fint det blir om man inte snoppar gubbarna. Låta det gröna sitta kvar. Hur snyggt som helst. Och återkommande. Blått, vitt och rött. Min radar (och kamera) dras till detta. Oslagbart somrigt. Som jordgubbar. Låt säsongen vara för alltid. I evigheters evighet. Amen.

Och regner. Det går över. Efter regn kommer strålande sol. Det vet ni va?

Så var det snart måndag igen

Landat hemma. Fyllt två maskiner tvätt. Packat upp. Försökt få ordning på läggningen. Lagt tidningen direkt i pappersåtervinningen och ännu en gång tänkt: Nu får det vara nog, nu säger jag upp morgontidningen. Den blir allt som oftast oläst, nuförtiden.

Tittar igenom bilderna från helgen. Lite som om jag varit på en resa. På semester. Tänk att en långhelg kan kännas så innehållsrik. Så fylld med kvalitet. Och god mat. I massor. Och skratt. Påfyllt förråd.

Nu sitter jag här och njuter av doftpionerna som jag fick med mig från landet. Och bilderna; poolen, maten, tårtorna, blommor, havsutsikt, lite mer mat och ibland en och annan människa som fastnat på bild.

Fast ingen som är över 4 år ... förstås.

Mera washi

Hej, jag heter Anna och är missbrukare. Washi-knarkare. Helt plötsligt känns det omöjligt att slå in ett paket utan att tejpa, göra ett kort utan att tejpa etc. Vi tejpar hej-vilt. I går tejpade Ester sönder vårt köksbord. En stor flaga lossnade. Tror ni att jag ångrade att hon inte fick leka med min snygg-tejp? Då hade olyckan aldrig varit framme. Nä-då, jag gav henne den vanliga tejpen, för hon tejpar ju flera meter i taget. Med washi lossnar det inte stora bitar av köksbord. Minsann. 

Midsommarpaketen fick flaggspel i orange och lila. Långt ifrån det maritima tema jag först tänkte, men ack så passande med färgen på innehållet.

Snyggpåsar (som den här orangea) för mjuka paket (som i princip är omöjligt att slå in snyggt) finns på Åhléns presentavdelning.

Glad Midsommar!

Bilder från förra året. Tänk vad tiden går snabbt. Så vi kan väl komma överens om att njuta? Lite mera. Det är liksom aldrig för sent att anamma fånga dagen-klyschan. Leva lite mer här och nu. Jag önskar er en riktigt härlig midsommar! Hoppas att ni har en strålande dag. 

Kram Anna