Jag blir dagens i kontrasttema. Inte bara för det mest uppenbara; svart vs vitt, utan för att det är den enda riktigt gamla möbeln vi har. Den enda möbeln som verkligen skiljer sig från resten av nymodigheterna Vår kontrast.
Efter några veckor i huset tyckte vi att något luktade (man är ju lite misstänksam i början). Jag trodde väldigt länge att vi köpt drömkåken och att allt skulle falla samman vilken sekund som helst. Tillslut upptäckte vi att pianot luktade varpå jag mötte mirakelmedlet möbelpolish med honungsdoft. Halleluja!! Unken lukt var som borttrollad och kvar fanns, Mitt Piano. Väldoftande och välstämt, förutan höga C och Ciss.
Pianot "tillhörde" huset och blev till min stora lycka, mitt när vi köpet huset. Och ja, jag spelar. Nästen varje dag.
Fler bilder på kontrasttemat hittar ni här.
Min sambo spelar och pratar varje dag om att han vill ha in ett piano i huset. Det värsta är att platsen för det i så fall skulle bli min pysselhörna - jag vet inte om jag är beredd att släppa ifrån mig den platsen... Han kan väl nöja sig med två gitarrer? Nä, helt ärligt. Det vore fantastiskt med ett piano i huset. Det om något skapar ju liv!
SvaraRaderaKram / Kristina
p.s. jag har inte glömt färgkoden... kommer bara inte ihåg det när jag är ute i förrådet. Imorgon så! :)
Fin kontrast med den gamla pianot. Skulle allt vara mysigt med ett, synd bara att jag inte kan spela.
SvaraRaderaKul att du tyckte inbjudningskorten var fina. Det känns riktigt skönt att ha skickat ut dem! Nu är det program och bordsplaceringar som ska knåpas ihop.
Ha en fin kväll! Kram Elin
Vilken jättefin kontrast. Det enda som kommer i närheten hos oss är en keyboard som barnen använder för att spela disco på... :)
SvaraRaderaSkulle vilja höra dig spela igen, Anna! Kram
SvaraRaderaDet är allt bra fint med piano...
SvaraRaderaMin syrra snodde vårt barndomspiano ;))) Fast snart ska de bygga om kök och v-rum och då får det minsann inte plats längre, gissa vem som står på tur??
Hej!
SvaraRaderaVilken härlig blogg, vilken tur att jag hamnade här!
kram Pernilla
Åh, de små fingrarna på tangenterna... helt ljuvligt! Vi letar också piano...eller rättare sagt min man. Han är jazzpianist och vet ju hur pianot skall låta och kännas. Jag däremot vet hur det skall se ut;-) mohaha! Det blir mysigt, jag är uppvuxen med piano så det känns viktigt!
SvaraRaderaFina bilder, många kontraster. Tangenterna, stort-litet, mjuka fingrar på stela tangenter... underbar tolkning!
Jag vet tyvärr inte varifrån Madonnan kommer som du frågade om. Jag har köpt den på Tradera för ett par år sen... De finns ju lite överallt dock;-) men den här är så fint, sliten på något sätt, ser gammal ut.. Koffert har haft fina vet jag...
Kram, kram,
A
Ääälskar kortet på de söta små pianofingrarna, underbart :-) Kram Johanna
SvaraRaderaLjuvliga bilder! Själv spelade jag piano nåt år i lågstadiet men läraren var vidrig, satt och hostade och snorade hela lektionerna, så jag slutade.
SvaraRaderaJa det var en parentes alltså :D