Mammayoga och bebisprutt

Mammor i olika storlekar, åldrar och intressen möts i yogasalen. Vi har alla nyligen fått barn så vi har en sak gemensamt, men kanske fler. Det är vitt och fräscht. En vit keramik-Buddha sitter i lotusställning och det finns tända ljus. Alla rullar ut sin lilla matta och sätter sig tillrätta med korslagda ben.

Instruktören är solkysst och ser väldigt sund ut. Hon ler världens mest utvilade leende och säger att hon har tre barn. Alla är stora nu. Jag gissar att hon är 45 år och känner instinktivt att jag också vill ha en stark rygg och en raka axlar när jag är 45. Jag vill inte likna Quasimodo vid 40 och gnälla över stelt axelparti, ett resultat som man garanterat kan räkna med vid stillasittande arbete, ingen träning och en hobby som inkluderar datortid.

De flesta bebisarna sover på utsidan. Inte Harry. Han sover ju inte på dagen. Inte värst mycket i alla fall. Han joddlar och suger på fingrarna i takt till den instrumentala musiken när alla mammor hälsar på solen och gör hunden.

Det sträcker och drar och det känns väldigt välbehövligt. Konstiga amningsställningar och olika bärtekniken har gett ryggslutet ett rejält behov av träning.

Under avslappningen bär instruktören runt på diverse barn. Hon är verkligen en superkvinna, tänker jag. Hon talar med lugn och harmonisk röst, ber oss återkommande visualiserar isbiten i naveln. Och andas.

Under sista minuten av total tystnad och avslappning tror jag minsann att Harry också närmar sig Nirvana. Andas in - andas ut - känn hur era kroppar blir tunga, ändra från stortån till huvudroten - - -  Harry knorrar till, fäktar med armarna och delger oss avslappnade morsor en praktexemplar av vad alla skulle kalla, en storslagen bebis-prutt! Ka-boom.

Godmorgon förresten. Hur har er morgon varit?