Men hallå världens bästa granola

Efter en tredje omgång granola av den här sorten (eller hederlig gammal müsli som vi också har kallat den) tänkte jag att nu måste jag minsann testa något nytt. Känns lite 65+ att köra fast och hitta favoriten på första bästa. Nä, vi unga vi provar runt lite, exprimenterar. Minsann.

I samma ögonblick jag tänkte tanken dök detta förnäma inlägg upp i LivetHemma-bloggen. Banangranola av ingen mindre än David & Luise, från Green Kitchen Stories. Mina idoler minus kött. Och vips fick jag användning för min Kung Markattas kokosolja från nyttighetshyllan på ica. Äntligen.

Banangranola (1 stor burk)
7 dl (250 g) havregryn
1 dl (80 g) sötmandel, grovt hackad
1 dl (
80 g) pumpafrön
¼ tsk malen vanilj
1 nypa salt
3 msk kokosolja, rumstemperatur
3 msk lönnsirap eller flytande honung
2 mogna bananer, skalade och brytna i mindre bitar.
Jag la även till 1 dl linfrön och 1 dl solrosfrön

Sätt ugnen på 200°C och klä en bakplåt med bakplåtspapper. Blanda havregryn, mandlar,  alla frön, vanilj och salt i en stor skål. Ta fram en ny skål och häll i kokosolja, lönnsirap och banan. Knåda allting med händerna tills det blivit en jämn smet. För över banansmeten till skålen med de torra ingredienserna och blanda ordentligt. Sprid ut granolan i ett jämnt lager på bakplåtspappret. Rosta i ugnen i 15-20 minuter. Titta till granolan regelbundet och rör om med en träsked efter ca 8 minuter så att den inte bränns vid. Förvara i lufttäta förvaringsburkar.

Alltså, den godaste granolan är korad. Granola med guldmedalj runt halsen var det här. Prisutdelning på andra försöket, också lite oldie va? När ändå kokosoljan var framme passade jag på att göra fröken Hiltons (min kompis, inte Paris) lur-kokosbollar. Efter smakprov ska jag lära er hur ni kan lura era barn (eller män) så att det på riktigt tror att de äter socker när de i själva verket äter frukt. Det ni!