Sista rycket

Jag verkar ha klarat eldprover. Rosorna är fortfarande intakta, inte utslagna men levande. 

Personligt rekord i rosor - check. 

Väskan är packad. Plånbok, pass, ny iPhone (med bättre kamera) och obligatoriska minianteckningsboken med alla viktiga adresser noterade. 

Enligt tradition har ångesten över resväskans innehåll infunnit sig. Fanns det en packa-väskan-konsult hade jag bokat mig på kurs, utbildning eller köpt hjälp. Jag är ett hopplöst fall när det kommer till packning. Efter en sista check på vädret styrde jag om till långärmar och långbent, men vad gör det när man befinner sig i världens härligaste stad?!

De nya shortsen från Lindex må ha tappat gnistan efter en tvätt, men de är ganska härliga ändå...

Obligatoriska ansiktssprayen är med, ibland går den igenom tullen, ibland inte, men det är en risk värd att ta. 

Dagen före avfärd slog körsbärsträden ut, PANG! Hela trädet är fyllt av vit bomull. Jag misstänker tyvärr att blomningen är över när vi är tillbaka, men äppelträden hyser jag större förväntningar på. De ät i sin linda och obeskrivligt vackra.

Det är alltså dags. Äntligen. Nu kommer vi. Jag kan inte lova någonting, men chanserna är stora att man får se en och annan bild på instagram@annasylvan 

Jag repeterar, stora. 

När jag kommer hem kan jag nästan lova en NYC guide. Fastän jag har lovat att ta det lugnt och inte sätta upp några måsten på listan kommer jag likt en blodhund att gå på djupet gällande allt nytt Manhattan har att erbjuda sedan 2010. Vi måste kvalitetskontrollera några gamla godingar och utvärdera klassiker så att de håller måttet. Det måste vi ju, och ni kommer att få veta allt. Allt. Jag lovar.

En sista sak. Var rädda och er, försök att uppskatta nuet, kram och vi hörs snart igen.