Jag veeeeet....

... att den här lägenheten är lika överexploaterad som Bradgelinas ungar, men jag kan ändå inte motstå att föreviga den i mitt flöde. Allt detta vackra som ryms inom ramen för 91 kvm. Som till exempel Karin med fotpall, perfekt patina. Perfekt! Min dröm är att ramla över en sådan uppsättning på en bortglöm loppis ute i ingenstans dit ingen annan hittar. Bara jag, och där står Karin och väntar på att följa med hem till mig...

Helkaklade väggar och dito utan skåp känns fortfarande väldigt nära min drömbild av Den Ultimata Kökplaneringen. Lite lagom mycket kökskänsla.

Vi har samma gardinupphängning i sovrummet, längst en hel vägg och jag vet att jag tänkte hotell när jag satt upp den. Flera år senare är jag lika nöjd med just gardinerna. Men nu kan jag inte annat än att lockas av ett färgbyta. Ska beige övergå till ljust gammelrosa? Kanske, kanske... Tänk att jag alltid faller för just rosa.

Krukan Hortus i mässing, Tom Dixons ljuslyktor och någonting i marmor står på önskelistan.

... fint med gammalt skåp, pinnstolar, bred spis och kopparkran... även om jag gärna skulle ställa köksbordet på en matta för lite mullig känsla och (så klart) smuluppsamling.

Luftbalongtyget Didrik från Sandbergs och det fina IKEA-skåpet till vänster som jag misstänker har utgått ur sortimentet. Om man bara kommit ihåg vad det hette så kanske man hade kunnat lägga vantarna på ett stycke skåp på Blocket. Det är så fint.

I övrigt känns ord överflödiga och mycket väl värt en inspirationsrunda till. Tycker jag i alla fall.