tisdag 16 oktober 2012

Pianot och spegeln


Hemmablindhet, känner ni till det? När ett piano står orört i tre år, samma kort, samma lampa, samma ljusstake. Varje gång det dammas plockas de bort och ställs tillbaka. Utan vidare eftertanke. Eller snarare action. För visst har jag tänkt att nu hade det blivit lite för många ramar, lite för fult och till och med lite tjatigt att glo på vareviga dag. Man ser inte längre skogen för alla de där tätt bevuxna träden. Men vägen från tanke till handling verkar lång och snårig.


Men så plötsligen en dag dyker en spegel upp i långtidsminnet. Visst såg jag en snygg spegel för några veckor sen? Inte finns väl den kvar. Inte när man sett den på Statsmissionen. Nej, det är väl omöjligt?


Men vet ni vad. Detta är en så kallad solskenshistoria. Som en söt amerikansk komedi med happy end, där den förlorade flickan får sin fantastiske man och de springer i slow motion in i varandras öppna armar efter att ha sick-sackat sig igenom människor på en knökfull flygplatsterminal. Där. Precis där har ni mig nu. På Statsmissionen med spegeln under armen. Den fanns kvar.

Och pianot har fått en ny look. Spelglädjen är tillbaka. Efter en evighet av hemmablindhet.

5 kommentarer:

  1. Vackra vackra bilder. Och din Koskinenlampa. Mmmm så fin den är.

    SvaraRadera
  2. like. like. like.

    och jeppsipeppsi. jag har införskaffat PS elements. jag har haft det tidigare också men då i låneversion.
    och så insåg jag idag att det är ju så kul att klipp och klistra lite.

    och du, emaila mig dina tanker om halsbandet. kan ju bli huuuur bra som helst :)
    du får göra som du vill (nästan).
    kramkramkram.

    SvaraRadera
  3. Vad bra! Tänk att en liten spegel kan göra stor förändring och skapa lust att spela. Härligt! Kram Pia

    SvaraRadera
  4. ha ha ha, vilket härligt inlägg!
    och vilken lycka!

    din dag är gjord nu ju!! kanske kan du rentav leva på detta resten av veckan!?
    ;)

    KRAM

    SvaraRadera