tisdag 18 oktober 2011

Nejlikor


Alltså någon sa till mig att nejlikor är lätta! Jag får alltid ångest av snittblommor som inte vill leva med mig. Det är precis som de ser sig om efter en utväg så snart de kommer över tröskeln. Min bedårande man kom hem med två knippor med ljusrosa nejlikor (sluta avundas - jag hade skickat iväg honom just för att köpa blommor)

De var så vackra att jag nästa började grina. Jag snittade, tog kallt vatten och placerade ut på alla tänkbara ställen. Men vad tusan! Tre dagar senare stod tre pinnar pall. Som om mina blommor hade drabbats av någon epidemi, någon slags blomster-pest.

Tack och lov för de här tre överlevarna, som tappert göt salut fastän alla släktingarna har mött en tragisk död i återvinningen. Men frågan kvarstår, vad var det som hände? Hur ska man egentligen behandla nejlikor - sjuka som friska? Finns det något trix eller är det normalt att de överlever i 24 timmar och sedan kan vad som helst hända?

En rolig sak i allt elände är att mina orchideér mår som om de befann sig i regnskogen. De verkar inte ansöka om adressändring än på ett tag så det finns alltså hopp för kategorin 'Gröna fingrar'.

7 kommentarer:

  1. Ibland kan ju blommorna vara skadade sen innan.. vi gissar på det tycker jag ;-) Kram!

    SvaraRadera
  2. Anna: tack för din fina kommentar hos mig. Vad kul att du tycker om mitt halsband. Och yes, man kan köpa det utan hjärtanet ... alla mina smycken görs unikt för varje kund. Så beställ du på hur du vill ha ditt halsband :)
    Är du sugen på ett så emaila: ulrika.burell@telia.com

    KRAM & krya på er alla (heja de 3 sista nejlikorna)

    SvaraRadera
  3. Inte en susning hur man gör. Jag är bara lycklig så länge alla blommor överlever i mitt hem. Nu köpte jag ett gäng gud-vet-vad-snittblommor på vår närmaste torghandel, som ser ut att vara stabila. Hoppas de står sig några dagar till.
    kram från Katarina

    SvaraRadera
  4. De tre som är kvar ser otroligt vackra ut! Min farmor sa alltid att de levde länge om man vattnade dem med Wichyvatten. Nu var min farmor lite tokig, men hon hade ofta nejlikor hemma, så kanske att hon kunde?

    Och tack gullig du som tänker på oss och resan. Som det ser ut nu så åker vi trots allt på fredag. Vi får packa paraplyer och stor krokodilhåv, för det är visst ett gäng på rymmen där nere! ;)

    Kram! Och krya på er där hemma!

    SvaraRadera
  5. Fröken Sylvan! Jag fick nog det bästa tipset av floristPetra här nere på ön. Jag frågade just detsamma för några veckor sedan. Svaret blev. Tänk på att snitta "lååånga snitt" inte bara små snitt. Tänk dig själv att andas genom ett sugrör så känns det för en blomma med litet snitt. Jag skall visa dig nästa gång vi ses. Kram Karin E

    SvaraRadera
  6. Vilken härlig blogg jag hittade nu! KUL! Kommer gärna tillbaka hit snart!

    Kram Jes

    SvaraRadera
  7. Vilket sammanträffande, mina blommor dör dom med. Har en liten rackare som lever och frodas. En köttätare som äter blomflugor. Flugtrumpet. Pröva en sån!! Ha det bäst Frida

    SvaraRadera