Lördag. Snart på väg till brunch hos goda vänner, efter en morgon på kontoret. Jag vet - en lördag - det borde vara förbjudet. Enligt lag.
Man kan liksom inte göra mer. Mer än det som redan görs, med de förutsättningar som finns. Och så det där med att leva i nuet. Det finns liksom ingen hejd på vad man ska mäkta med. Men jag försöker, varje dag. Leverera utan att stressa sönder. Njuta av det självklara, det enkla. Ibland är pusslet helt omöjligt. Tur att man har en man med mycket tålamod. Kärlek.
Sen kommer det där samtalet, det där sms:et som ställer allt på sin spets. Någon är sjuk. Helt plötsligt känns saker som ett oskrivet brev, ett sent press utskick och en inte helt klart hemsida verkligen helt oväsentligt. Det är nyttigt, men hemskt.
DO WHAT YOU CAN, WHERE YOU ARE, WITH WHAT YOU HAVE!
Inramat kort som jag köpte i London som påminner mig om att jag inte kan hinna med allt, jämt.
Och det är okej.