Nu börjar det bli dags att städa bort resterna

Dopet börjar kännas avlägset nu, men kvar dröjer spår från festligheterna. Rester i matväg är sedan länge uppätna, men nyinköpta pallar står fortfarande staplade i köket. De turkosa kommer att agera sittplatser på utsidan nästa sommar och de ljusa i trä sprids ut i hemmet. Någonstans. Det är ju så käckt med extrapallar lite var stans...

Jättefina tyget Emmie (med inspiration från ett visst moodboard) här kallad; duken, är fortfarande ofållad och ligger och väntar på en kantsöm. Det fiffiga tårtfartet är nermonterat, och två sekunder senare är det platt som en pannkaka och tar i princip ingen plats alls. Compact tårtfat.

Bokstavsbanner från Mokkasin är fortfarande en klar favorit som med enkla medel tar plats. Me like. A lot.

Framkallade foton med harlequinmönster som skulle hålla ihop med samma temat som inbjudningskorten ligger utspridda lite här och var. Jag använde dem på bordet under blomstergrupper och har inte hjärta att slänga dem. Ester och jag lekar att det är utländska pengar. Stora pengar. Om det ändå vore sant.  

Man kan lätt säga att smörgås är min favoriträtt. När jag tänker efter har det alltid varit så. Såpass mycket favorit att jag som barn fick ha mack-ranson. Max tre, eller var det fyra (?) per måltid. När Ester döptes bjöd vi på räkmacka och nu, tja, menyn blev en blandning av smörrebröd och after noon tea eller nåt. Rostbiff, tryffelmajjo, lax, pepparrot, brie, fikon, svärmors biskvier, mina macarons och lakrits pannacottan.

Jag fick skäll av kompis C att jag skrev om dopet och inte visade annat än mat, blommor, mat och blommor. En och annan dessert men inte barnet i fråga en endaste gång. Så här har du laguppställningen på front-row; fader, moder, storasyster, "tvilling-kusin", huvudpersonen, underbara gudföräldrar och givetvis, präst.