Egentligen lider jag fortfarande lite efter stundens allvar. Och med lider menar jag i klarspråk trötthet. Det otäcka är över. Allt är bra. Nu. Den stora baksidan med att ha barn. Nackdelen med att älska. Det blir genast så otäckt. En ganska anonym magsjuka (i vårt fall) som sedan slutade med sondmatning i det lilla rummet på barnsjukhuset där allt nästan känns som man är tillbaka på BB. Sårbar, orolig och full med en känsla av att man borde vara stark, trygg och stabil för det lilla liv som definitivt inte kan varken förstår eller kan ta hand om sig själv.
Jag behövde rensa tankarna så jag ställde mig framför spisen och satt på ugnen. Det krävdes tydligen en urladdning för att ta tag i något så enkelt som att göra müsli.
Varför säger man egentligen Granola? Är det inte samma sak som vanlig müsli? Det kanske har med "limmet", det söta att göra. Det går säkert att googla. Men inte i kväll. I kväll ska jag bara titta in och säga hej. Och tack. För ni är så många som hört av er (efter bild på instgram@annasylvan) och det värmde så mycket. Det lindande verkligen in ett trött mamma-hjärta i rosa bomull.
Det är lustigt det där med viktigheter och viktigheter. När allt är som vanligt, alla mår bra och vardagen rullar på, då drömmer jag om nya köksstolar, funderar på att beställa ett nytt print från Fotografiska, planerar en fondvägg, funderar lite på om jag ändå inte ska unna mig den där ljusstaken från Tom Dixon. Sedan funderar jag givetvis på en massa andra saker också. Andra viktigheter. På olika nivåer.
På vägen hem från sjukhuset hör jag min trötta röst säga; jag har inte tänk en enda gång på den där marmorksivan. För så är det ju. När viktigheterna sköljer över oss (om så för en dagsvisit på SÖS - allt är ju relativt) då är allting annat oväsentligt. Till och med en marmorskiva till vår beståbyrå.
Ja, fy...! På ett sätt är det ju bra att då och då bli påminns om vad som egentligen är viktigt. Men fy för att det ska behövas såna där läskiga obehagligheter som påminnelser!
SvaraRaderaHur som helst skönt att ni är hemma igen och att lille H är på väg tillbaka till toppen. :)
Och på tal om viktigheter (eller då kanske mindre viktiga viktigheter) så blir jag ju väldigt nyfiken på vad det är för marmorgrej du vill göra?!
Men oj och usch vad hemskt. Och visst är det i de situationerna man landar i det absolut viktigaste, i kärnan. Det som man inte kan skala bort när det kommer till kritan. Hälsan är viktigast. Men det låter som det blivit bättre, tur det och ta hand om er hela familjen!
SvaraRaderaSå fint och klokt skrivet. Krya på er i massor!
SvaraRadera//Erika
Tråkigt o höra att det blev så illa men hoppas lillen mår bra nu. Du har så rätt i det du skriver, inte förrän något som har med hälsan att göra, som blir akut och kritiskt, stannar man upp och förstår vad som egentligen är viktigt. De man har kär. Allt annat är ju faktiskt ganska så ytligt.
SvaraRaderaMånga kramar till er o krya på den lille! Judita
Vad skönt att allt verkar ha blitt bättre nu! Sjuka barn gör att hjärtat brister!
SvaraRaderaOch så är det ju! Precis som du så klokt beskriver. Det mesta är ju bara yta, om än en vacker sådan. Och det är egentligen en ynnest att få fundera över småsaker som vilken tapet vi ska ha i sovrummet och om det inte egentligen vore snyggare att ställa fåtöljen på andra sidan soffan. För då vet vi att livet ändå är ganska bra.
Jag brukar ibland stanna upp och riktigt fundera på det här med inredning och perspektiv och att det ändå är mycket samma samma i bloggvärlden. Som lamporna du visade i inlägget om belysning, Work lamps. Underbart snygga såklart, men som läsare av diverse bloggar så ser man ju efter ett tag att många har likadant. Detsamma med Ehrenstråhles prints, Wee Speers, Tom Dixon, med mera (Ja jag är inte ett dugg bättre!)
Men så tänker jag att det finns en trygghet i att få ändra om lite hemma, att få byta ut soffkuddarna eller vad det nu gäller. Ibland kanske det är det enda i vår vardag som vi verkligen har möjlighet eller ork att förändra. Så är det i mitt liv i alla fall. Sköt om er nu och hoppas alla får mår bra!
Skönt att höra att allt är bra! Ja, det underbara med att älska så mycket kan göra att det känns som att hjärtat ska brista, huvudet sprängas och alla organ hoppa ur kroppen när något hemskt händer. Kramar.
SvaraRaderaFy vad otäckt men så skönt att det värsta är över. Liza
SvaraRaderaÅh, Anna, vad skönt att han mår bättre! Hälsan är viktigare än allt annat. Jaha, nu ringde du och jag har redan sagt det här, men vad gör man inte för att bättra på statistiken? (som om du behöver det...) Puss
SvaraRaderaVisst är det så. Allt bleknar. Allt världsligt klingar av. Man skulle hur lätt som helst byta allt för hälsan. Härligt att Harry mår bättre - heja!
SvaraRadera... men vaddå. En marmorskiva MÅSTE man ju ha ;)) hihihihi ...
SvaraRaderaPuss till kung H! Så skönt att han är bättre ...
Och jaaa, vita är hans tände den där AC. MAJ GAD!
Och den dragna grisen. Jag LOVAR att du kommer döööö, så gott det är.
Men njae, hickory sås. Jag tror fortfarande på det där rena och enkla och sedan proppa pitabrödet fullt med diverse goda röror och så ... ;) såg tyvärr bara slutet på Tina. Men kanske kan man se det på iiiiiiinteeeeeerneeeeetttt!
xx
Men usch och fy. Jag har missat att ni lidit och haft det jobbigt. Förlåt.
SvaraRaderaSkönt att höra att det tillslut gick bra. Ja barn kan verkligen sätta igång hela skalan av känslor.
Kram!
Å stor kram! Söta H. Oro är det bläigaste som finns.
SvaraRaderaTa hand om er nu å kramas :)
Å du vad fina din burkar blev, helt gudomliga!!
Kram
Så sant.. Å tänkvärt.
SvaraRaderaKontraster i livet.
Konstigt bara att man inte kan komma ihåg vad som är viktigt lite oftare.
Fast både natt och dag behövs ju för att få ett dygn liksom.
Svart och vitt för att få grått. typ.
Hur som helst. Fint inlägg.
Kram
/A i Östersund
Ps. Drömmer oxå om en marmorskiva;) ds.