Nyårslöften om att gå i höga klackar

Efter en mycket välbehövlig paus inser jag att jag saknat detta. Jag gör verkligen det. Jag saknar precis allt var det innebär. Allt från det självklara; skrivandet och fotograferandet, men också den kreativa processen, jakten på nya saker att vilja konfrontera, basonera ut och filosofera över. Paus för mig är synonymt med reflexion och förutom allt det självklara kring jul och nyår så även denna gång.

Jag har aldrig varit bra på att prata i telefon. Kanske är det nu jag äntligen funnit ett substitut. Att blogga, mitt sätt att 'ringa nån' och 'prata lite'. Envägskommunikation kan någon tycka, men jag känner mig rik på vänner i andra änden av luren. Stormrik. Så alla ni som tittar in här - med eller utan att lämna avtryck - tack! Tack så in i sjutton mycket!  

Det var det. Nu till det mindre viktiga. 

När vi nu lagt ett år till arkivet är det väl på plats att görs någon typ av årsbokslut. Jag gör det en annan dag och fokuserar i stället på mina nyårslöften innan det blir för sent att kommunicera ut dessa. För mig gäller nämligen bara en sak. Det viktigaste med nyårslöften är inte att hålla dem, det är att berätta för så många som möjligt vad jag tänker göra så att smällen blir kraftig om jag nu inte lyckas, eller rättare sagt - då måste jag lyckas.

Så 1. de ska vara kommunicerade och 2. de ska vara utmanande. Inget trams om att inte äta godis, det kan väl alla!

Jag har egentligen bara angett ett nyårslöfte en gång. Jag skulle följande år lära mig att gå i högklackat. Sagt och gjort. Jag kan det nu. Efter mycket slit och skoskavsplåster. Ett väldigt användbart nyårslöfte visade det sig.

Sen dess har jag inte haft behov av att ange några löften, men efter att ha fastnat i dagens DN känner jag att två löften måste anges.

1. Jag ska framkalla bilder. Jag läste om någon som hade fått alla sina hårddiskar pajade och alla fotominnen var för evigt borta. Kan ni tänka er så gräsligt?! Och ärligt, jag vill inte ha alla tusentals bilder. Jag vill bara ha ett urval. Några resor, några högtider, barnens utveckling etc. Så 2013 blir alltså årets då jag gör barnens album, några resor och sedan löpande sköter mitt framkallande så att inte ångesten över allt osorterat uppstår igen. Snacka om Mt Everest - men here we go!

2. Jäklar vad vi shoppar! Konsumtionen ökar kraftfullt och snittkvittot för julklappar var högre än någonsin. Det motsägelsefulla för min del är att jag alltid beklagar mig över platsbrist. Hopplöst! Jag lägger per omgående köpförbud månaden ut. Inte en endaste pryl. Mat och hygien är givetvis undantag. Efter månadens slut gäller utvärdering och möjlighet till förlängning ytterligare en månad. Shop-stop går som den uppmärksamma säkert noterat helt emot löfte nummer ett, men oroa er inte, jag kommer inte vara redo för någon framkallning under första kvartalet.


God fortsättning och tack igen för att ni är här. 
Hoppas att ni har haft en skön ledighet. Pausat, dansat, reflekterat, gått i högklackat och kanske gett några löften? Har ni det? Berätta!