söndag 29 maj 2011

I Love you, Mom!


Ännu en söndag och sviterna efter veckan sitter i. Resor i jobbet, sena kvällar, vardagslyx blandat med hårt arbete. Storslagen maskeradfest i går och fnitter och kill i soffan idag. Allt för att släta över timmarna och kvällarna när mamma inte varit hemma. Och den fantastiska pappan har ensam fått styra upp bullbak till vårfest, hämtning och klädbråk.

Så MORS-dag blev dagen då vi isolerade oss en smula. Frukost med Gudmor, flyttat på sniglar och lagt dem på rad, busat och skrattat. Fyllt den med ta-igen-roligheter och druckit både smoothie och jordgubbs-milkshake. Ätit hamburgare i biosalongen fast man inte fick och sovit middag tillsammans i soffan. Vilken dag alltså!


Och sen längtar jag alldeles väldans efter min lilla mamma. Min mamma som seglar på de stora haven med min pappa. Oftast borta tre månader i taget. Jag vill att de ska segla hem, segla hit, flytta in och stanna länge den här gången. Så att vi kan äta söndagsmiddagar och prata ordentligt. Jag är less på Skype och jag vill kunna ringa när som helst. Det är nyttigt att längta. Men hua så jobbigt.

Mors dag är egentligen bara en fånig dag, för alla braiga mammor tåls att lyftas fram betydligt oftare. Precis som vänner, pappor och snälla systrar!

Några rabarber får bli mina söndagsbilder till Fabriken. Nu åter till min packning.

2 kommentarer:

  1. Tittar in och önskar dig en fin måndag och start på veckan. Visst är det så jobbigt när dom inte finns till hands. Kramar Maria

    SvaraRadera
  2. Vad fint du skriver. Och jag förstår att du saknar att inte ha mamma alldeles nära. Men oj vikken cool mamma, värsta globetrottern. Det låter grymt att de är ute och far över vida världen men jag förstår att man hellre skulle vilja ha dem bakom husknuten.

    Och du då, vart ska du fara? Är det NYC som väntar? Säg att det är något annat för jag känner riktigt hur det hugger till av avundsjuka annars ;) Äsch, jag skojar ju bara. Det är såklart at jag önskar dig världsbästa resan, det är NYC va?!? Och säg det askmoln som inte blåser bort i den här stormen...
    Stor kram Sofia

    SvaraRadera