När jag var liten lekte jag ofta på kyrkogården. Det kanske är därför kyrkogårdar aldrig verkar speciellt otäcka eller morbida för mig. Vi bodde alldeles bredvid en kyrka vars klocktorn väckte oss varje söndag tills vi blev emun mot ljudet och den väckte våra gäster i stället.
Gravplatsen blev ett tillhåll för hela områdets kompisgäng och kyrkoheden förstod att detta också var ett sätt att locka unga till kyrkan. Vi lekta vanliga barnlekar, men också någon typ av ta-från-de-rika-och-ge-till-de-fattiga-lek där välbesökta gravar med mycket blommor fick avvara en viss del blomster för att omplaceras till de mindre väl skötta gravarna. I värsta Robin Hood-stil höll vi på där de äldsta bestämde hur rekvisitan skulle fördelas ut. Det var jackpot när parkeringsplatsen var tom och det fanns levande blommor i komposten. När kyrkogården var full med besökare fick vi diskret nöja oss med att leka kurragömma.
Bilder från förra helgen promenad i Skogskyrkogården.
Hoppas att ni haft en härlig söndag!
Har aldrig bot nära en kyrkogård men jag finner dem fridfulla och har inga svårigheter att promenera i en. Skogskyrkogården är enorm och fin.
SvaraRaderaTack för fina kommentaren...vi har också bott vid en kyrkogård. Vi busade rejält, tjuvrökte o hånglade i minneslunden:)
SvaraRaderaVilken rolig liten berättelse :-) Det är så fint vid skogskyrkogården, bodde jättenära förut, och ganska nära nu med! Ha en fin Måndag. Kram Elina
SvaraRadera