Tiden läker alla sår

Jag önskar verkligen att jag hade haft den här låten den där gången. Den där gången i Polen, när min värld rasade. När allt blev öststatsgrått och mitt brustna hjärta gick itu. The love of my life (dittills) bestämde sig plötsligt att vår saga var över. Taget ur luften gjorde han slut och det kändes som mitt 22åriga liv tog slut. Från rosenrosa till askgrått på en nanosekund.

Jag vandrade runt bland rutiner av det gamla förintelselägret och det enda som jag kunde gråta över var hans beslut. Jag försökte mitt allra bästa att titta på drivorna av barnskor som låg i montrar, men det förskräckliga som hade hänt där kunde inte komma åt mig. Mitt hjärta var upptaget med att grina. Över förlorad kärlek.

Jag grät i timmar. Jag försökte förstå, försökte hitta en logisk förklaring medan mina föräldrar oroade ihjäl sig över sin olyckliga dotter som inte ville kliva ur sängen.

Men tack och lov vände även den vinden. Tiden läker alla sår. Olycklig ungdomskärlek blev tillslut lycklig vuxenkärlek med The love of my life (nutid). Jag tror ändå att mitt krossade hjärta hade läkt aningen fortare om jag bara hade fått älta till den här låten.