Förberedelser

Detta var mycket roligare är jag trodde och snabbt gick det. Hej och hå! Sju meter flaggspel till den franska afton som väntar oss på lördag. Och småflaggorna gick av bara farten. Bon soir!

I Love You

Just nu är det lite mycket. Eller mer, mycket mycket. Det är så mycket att huvudet håller på att sprängas. I tusen bitar. Tio tusen kanske. Så jag fokuserar och försöker att göra en sak i taget. Jag skriver listor, sedan stryker och går vidare till punkt nummer trehundrafyrtiofem. Efter halva listan brukar den komma bort. Har ni några bra trix när tiden är för knapp och listan för lång? Jag tar till nattens alla timmar och förhandlar bort min sömn, men det går bara ett litet tag. Sedan måste jag tillbaka till mina sex timmar i samråd med kudden.

Men det är mycket roliga saker som händer och då är det som svårast att säga nej. Den här veckan började väldigt kreativt med en heldags-fotografering och därefter massa redigerings(natt)timmar. Ikväll pysslas det inför min systers fest. Jag ska sno ihop lite vimplar och roliga grejer. Vi får se. "Don't over do it", sa min syster för några timar sen. Yeh right. Jag övergör alltid allt.

Men jag skulle egentligen bara säga att jag är väldans glad att ni tittar in här och tacksam för alla kommentarar. Merci beaucoup! Jag hinner inte riktigt skriva tillbaka eller svara på frågor. Men ni ger mig en himlans massa energi, som känns oerhört välbehövlig just nu. tack! Ikväll måste jag dessvärre gå och lägga mig tidi... eh.. pyssla lite.

Så hejdå!

Tisdagstema; blogghörnan

Ständigt på jakt efter den perfekta nyansen av turkost. Nu har jag hittat den. Tror jag. Lee Edelkoorts fågel Celadon Paraeet har fått mig på fall. Jag har till och med provmålat en vägg, i en butik. När jag trodde saken var biff började jag tveka. Vilken vägg? Sovrummet eller köket? Eller bakom skrivbordet? Idag är det tema; blogghörna i Fabriken, så det kanske kan ge lite inspiration. Blogghörna låter ju lite 1992, jag sitter lite var stans, på bussen, i bilen, på cafeét, vid tv:n, vid köksbordet och ibland vid mitt skrivbord. Men bara i bland. Eller ganska sällan.

Men när jag gör det då set det ut så här. Just nu i alla fall. Anslagstavlorna som lätt blir för smockade med grejer och då genast tappar sin charm. Eller är det precis som med sneda tänder - charmigt och personligt? Eller är det bara en ursäkt för att inte orka bära tandställning? Hur som helst så brukar anslagstavlorna (läs mina) breda ut sig med små lappar, utklipp och kort. Alltid massa kort. Vykort av Therese Sennerholt, snygga hang tags från Minirodini och Betsey Johnson, the queen of dresses. Jag handlar alltid en Betsey-klänning när jag är i New York. Alltid är i detta fall två gånger, för regeln är nyligen adderad till stadgan.

På tal om blogghörna.

Helgen i bilder

Vi har haft finbesök i helgen. Av Moa och hennes fina mamma från Göteborg. Ester orkade, sin dubbelsidiga öroninflammation till trots, med ett par bjudningar i kiosken och några sprinter-lopp! Tack och lov. För hon och Moa ska bli bästisar. Precis som sina mammor. Och som kompisar gör ställde hon upp för sin bästis. Hon bjöd på heja, heja, friskt humör för två, hon åt för två och hon busade för två. Och Ester, den lilla trötta kraken, fick underhållning i dagarna tre. Så tack för att ni lyfte vår helg från misär till gala!

Nu hoppas vi att den här perioden av två veckors VAB:ande snart ska ha nått sitt slut. Det är ju inte precis det man ser fram emot när man går runt i sina jeans med bred resår över en utstående mage och tittar på bodys i storlek 56. Nä, då vet man ingenting om VAB. Ingenting. Men nu när magen har blivit 2 år då är det andra bananer!

En ny favvo runt halsen

I bland bara vet man. Till exempel när jag såg detta smycke. Så fint. Så enkelt. Och så himla mycket jag. Jag vet faktiskt inte vad det berodde på men jag föll, huvudstupa. In Love.

När jag blev fru till min man kände jag intensivt hur viktigt morgongåvan var för mig. Ett statement på att vi ska fortsätta uppvakta varandra. Vid det här lagret tror jag att ni vet. Jag älskar presenter och får aldrig nog. Så i morgongåva fick min man detta halsband av mig, fast med kulband. På baksida lät jag gravera in våra datum; när vi träffades, när vi förlovade oss och när vi gifte oss. En tatuering kändes så definitivt.

Min nya favvo-halsband av märket, By Milo passar liksom så bra ihop med min mans halsband. Mitt är handgjort av Malin och finns att köpa här. Malin är helt enkelt grym som tusan, precis som hennes blogg, Live a lot. Hennes nya ringar får mig lite ur balans. Men framför allt blir jag så imponerad.

Helgfika

Nåja, vad är väl en bal på slottet, eller en helg utan fika? En helg utan fika?! Är du galen! Nä, det går helt enkelt inte. Jag ser brutalt seriöst på helgfika och grämer mig enormt att våffeldagen kunde gå mig förbi. Jag missade det. Helt och hållet. Men det tar vi igen. Jag tror minsann jag ska fixa lite semlor. Eller muffins. Eller båda två.

Trevlig söndag! (sköna söndagsbilder hittas som vanligt i Fabriken)

Span på stan

Sakta men säkert börja snön ge vika, gräsmattan blottar sina trötta strån och buskarna börjar sträcka på sig efter kylans tyngd. Äntligen är det vår i sikte och utomhuspysslet kan börja. I år vill jag skapa små härliga grupper. Grupper med kryddor, hyllor, kuddar och lyktor. Vi ska fixa till olika platser för olika ändamål. I min romantiska veranda-dröm finns ett litet rosévins-hörn, en given plats för mitt morgon-te, en perfekt yta för det stora BBQ-partyt och framför allt en plats för lång helgfika med utsikt över sandlådan (där det leks under total harmoni)!

På Granit fick jag en påminnelse hur snyggt det kan bli med zink. Så vilken plats? Är det välkomstgruppen vid entrén, är det kaffe-med-punsch-soffan eller vid äppelträdet? Hur ska jag kunna lägga band på mig?

Ett litet helgtips

Förstå hur imponerad en 2,5-åring blir av dessa kräldjur. Påminner henne lite om krokodilen i bilen som vi sjunger om, och så lite om dinosaurie-tåget på Pompa-tv:n. Hon hamnade i himlen av alla fisk, fågel och mitt-i-mellan-djur. Faktum är att Skansenakvariet var enastående kul.

De här knäppa sakerna som växer i vattenlivet, det är lite som en egen planet. Fascinerande!

(i-phone foto)

Här kommer det läskiga. Världens största spindel och alla ni som sett skräckisen Imse Vimse Spindel får säkert pirr i knäskålarna och kalla kårar längst ryggslutet. Kackerlackorna var piece of cake i jämförelse. Blärk!

Det här rummet (där man även fick klappa både orm och hårig spindel) kan man hoppa över. Man kan egentligen stanna i entrén och betrakta aporna hur länge som helst.

En perfekt utflykt om man är i Stockholm, om nu inte våren tänker infinna sig i helgen.

Trevlig helg!

Span på stan

Inspirerande skyltfönster på H&M. Ibland behöver man bara titta upp så finns inspirationen där, precis framför ögonen på en, dessutom i sin egen stad. Inte klokt så bra!

Black Swan

Kunde inte någon ha varnat mig? Att Black Swan var en skräckis. Jag var absolut inte förberedd. Jag såg den för två veckor sen och blev lite lätt chockad. Alla ingredienser fanns där, skrattande tavlor, förvridna ansikten i spegeln, blod i badkaret och trick-filmade benbrott. Kom igen! Jag hade sett fram emot vacker musik, spännande rekvisita och ljuvliga kostymer. Istället fick jag tragedi och mörker. Inget djup, ingen förklaring, ingenting - bara sorg. No merci!

I kväll ska jag bädda ner mig framför en annan rulle och hoppas kunna uppnå lite feel-good. Inte feel-shit, som efter den bedrövliga historien om den svarta svanen. Kolsvart.

Nytt i badrummet

Lite nya muggar, i kombination med flera olika korgar och en ny matta gjorde att badrummet kändes som nytt. Allt rosa är borta. Sen ville jag ha upp tavlor. Tavlor på de stora kakelplattorna utan att borra. Jag köpte självhäftande krokar med tydliga instruktioner; ..." surface conditions and application are beyond our control we suggest that the use of these hooks to hang glass framed pictures are avoided..." Hm..

Jag plockade ut glaset och hängde upp ramarna. Ta-Ta! Känns så befriande att inte alltid följa alla instruktioner och rekommendationer.

Tisdagstema; konst och vad är konst för mig?

Tisdagstemat i Fabriken är konst idag. När jag var sexton år tog mina föräldrar mig till Salvadors Dali's museum i Figueres, Spanien. Huset var dockskåpsrosa och stora vita ägg bildade en mur runt kanten på taket. Jag var bländad. Hela upplevelsen var enastående. Jag tog massa bilder. Och jag köpte planscher. Och vykort. Planscherna satt sedan uppe i många år. Jag älskade de knäppa formerna, och de sagolika, orealistiska skapelserna. Jag förstod aldrig varför, och la heller aldrig någon tid på att ta redan på varför.

Jag tror att det fortfarande är så för mig. Jag gillar vissa saker bara. Jag söker ingen förklaring och skriver heller inte under på att jag ska gilla det för all framtid. Oftast ändrar jag mig. Jag vill byta om, förnya och därav är dyr konst inget vidare bra alternativ för mig.

Jag gillar personliga grejer; fotografier, teckningar, menyer, gamla kvitton. Jag klipper i tidningar, och i böcker. Jag köper vykort och gör själv. Den bruna inramade bilden är ett foto från en bok om prisbelönta reklamfotografer. Texten hittade jag på ett vykort i London och fick aldrig tid att köpa det. Fick helt enkelt skriva en egen. Så kan det gå.

Och Salvador Dali, ja, det var han med den knäppa mustaschen.

Un peu de sucre

Två av makens fyrtio paket innehöll detta. Snyggsocker i färdiga rör från Nespresso och nya koppar. De ser nästan ut att tillhöra barnservisen, men icke. Jag hade ju precis köpt dessa från Granit, men när jag såg dessa stod det glasklart. Jag visste att min man skulle älska dem. Så enkelt tjusigt att jag vill ha espresso, pronto!

Tycker fortfarande det är så himla kul att så många säger expresso. Jag har slutat att kommentera, men jag fnissar inombords. Varje gång.

Till Stilverkstan

Hos Åhléns.se kan man göra sitt eget kollage. Ännu en tids-fälla. Tid jag inte hade. Eller tydligen så hade jag det. Så om ni känner att ni har drösvis med tid över, att ni inte riktigt vet vad ni ska göra med all tid, om ni inte har en endast viktigt sak ni bara måste göra, då kan jag varmt rekommendera en liten tur till stilverkstan.

Det var ganska roligt. Faktiskt.

Söndagsbilden #11

Macaron är ett bakverk gjort på äggvitor, mald mandel, florsocker och socker. De är biskviformade (runda kupolformade med platt botten) kakor som är några centimeter i diameter, med ett relativt fast ytterhölje och beroende på variant ett knaprigt luftigt eller ett mjukt segt innandöme.
Källa: wikipedia

Min kompis Emelie, säger att det är lätt. Titta bara på hennes rosa kreationer. Att just hon påstår att det är lätt är absolut ingen garanti för att det verkligen är det. Tvärtom. Se det som en utmaning. Hon är en mästare på att baka och på elitnivå må hända att man slänger ihop ett bedårande gäng macarons till 11-kaffet. Festligt, visst. Enkelt, jag är skeptisk.

Småkaka, minibakelse, bakverk. Vad det än är, är det både gott, sött, festligt, romantiskt och superlyxigt! Så vad passade passade bättre än att fira födelsedagen med macarons köpta på Gateau?

Ända sedan jag såg Kirsten Dunst i Sofias Coppolas film, Marie Antoinette frossa i dessa bakverk har jag längtat. Och med detta önskar er en fin söndag och söndagsbilder hittar som som vanligt i Fabriken.

Le Rouge, s'il vouz plaît

Ikväll fortsätter firandet. Här. Precis så här fint brukar det bli när designbyrån Stylt varit i farten. We like!

Strawberry bowl

Jag var tvungen att väcka liv i vårkänslorna. De hade somnat om. På ÖB (av alla ställen) hittade jag dessa pastell-skålar. Jag var bara tvungen. Jag köpte resten. Allt de hade på hyllan roffade jag åt mig. Som en hungrig varg. Det skramlade i kundkorgen. Jordgubbar med mjölk i pastellskålar.

Ja, då är sommaren inte långt borta. Åtminstone är jag redo.

Pretty Pink

Tack snälla för alla hälsningar! Vi firade tills jag tappade rösten, klacken gick av och djupa repor i bordskivan efter all dans eller, nä just det. Vi är ju inte tjugo längre... uj, uj, uj!

Vi hade en fantastisk kväll. Precis enligt plan. Mitt i hummerfrossan knackade Greenpeace på dörren och bad om månadsbidrag. Han pratade länge och väl om koldioxidutsläppen och den globala uppvärmningen. Nåja, ibland känns det verkligen fel att säga nej.

Är så nöjd med min fina vinst från Familjen i Uttran. Ett litet fodral som går att använda till det mesta. Tack igen! Nya skrivböcker från härliga Rum För Papper i Göteborg.

Och jo, angående alla 40 paket. De fördelades på upplevelser, ätbart och självklart, prylar. Jag lovar att visa några av favoriterna senare. En av de mest uppskattade var; sovmorgonen. Den kommer att utnyttjas på söndag, på Hotell. Ja jösses, vad vi ska sova. Ändå tills vi vaknar.

Forty-fucking-fabulous

I dag fyller min man 40. Inte klokt. Det firar vi med fyrtio numrerade paket. Jo, jag kom på att det var rätt många, men när jag väl hade bestämt mig fanns ingen återvändo. No 1-5 öppnades i morse, 35 to go. Varför kom jag inte på den här idéen när han fyllde 30?

När jag var femton år tittade jag på män i 40-årsåldern och tänkte gosh, de där snubbarna är verkligen gamla. Till 90-talen hörde också vida byxben, axelvaddar och hög välfönad luggar som alla liknande Brandons, eller Dylans. Inte konstigt att karlarna såg gamla ut. Idag är en 40-årig man knappt medelålders. Eller..? Håller dagens 20-åringarna med?

Hur som, det jag vill komma till att åldern har föga betydelse. För hur gammal man än blir, är det den mentala brytpunkten som spelar roll. När vi kapitulerar för att inte orka, inte kunna, inta våga. När vi för första gången uttalat orden; vi är inte tjugo länge. Det är då giljotinen slår ner. Swlasch! Lastgammal. Så länge vi tror, vågar, protesterar, skriker, sjunger och drömmer är vi alla unga och levande.

Älskling, åldern är bara viktig om du är en ost. På tal om ost, i kväll blir det hummer, skumpa, ost, pinot noir, Ben &Jerry's, jordgubbar, macarons... och resterande 35 paket.

Bon anniversaire, mon amour!

Tisdagstema; bokhyllor & byråer

Jag har längtat efter detta tema i Fabriken! Ytterst lite för att jag har något vettigt att visa upp, utan snarare för att jag ska vaska ur så mycket inspiration som möjligt. Som en disktrasa ska jag krama till den sista droppen perfektion-i-hyllan runnit ur. Ni kommer att ge mig precis vad jag behöver. Stilrent snyggt i kombo med praktiskt nytta. I min egen hylla bor igenting av detta.

Mitt problem är papperskorgen. Ingenting tar sig dit. Allt sparas. Således växer bergen av snören, små fin ord, urklipp, prover, pennor, papper, tyger, lådor och gudvetvad! Värst är nog alla papper. Jag skulle kunna leva tills jag blev 123 år och aldrig behöva besök en pappershandel. Någonsin. Här finns alls.

Så min egen hylla behöver struktur och disciplin. Medan de andra hyllorna, vilka min man och jag delar vårdnaden av sköter sig bra. De är antingen stängda skåp eller bokhyllor, där det bara finns - just det, böcker.

Attans otur jag hade när jag valda just en öppen hylla till mitt rum.

Söndagsbild #10

Ser på nyhetsinslagen och har svårt att ta till mig detta förödande som drabbat så många människor i Stilla havsregionen. Saknar ord. Och förståelse. Kan inte förställa mig hur det skulle kännas om hela mitt hem sköljdes bort, hur en jättevåg kan ha tagit med sig mina nära och kära, grannar och bekanta till ett ovisst livsöde. Sedan blir jag påmind igen av Sofia. Ja, fy. Jag kan inte förstå, men jag kan hjälpa. Det kan vi alla. Till exempel här.

Fler söndagsbilder i Fabriken.

Mjukt och fint

Ett säkert kort är barnmärkes-favoriten Sobea. Deras nya kollektion är precis lika bedårande som den förra. Den här klänningen, eller den här, eller varför inte den här med ekollon? Med plagget medföljer ett recept hur man planterar sin egen ek... Ja, varför inte?!

Ni kanske minns kanel-bulle-pjamasen? Sedan dess är Sobea one of my favorites!

Spana in deras nya hemsida här.

Mello

Okej, ikväll gäller det. Jag har ingen aning om vem jag hejar på, men jag ska dit. Till Globen och heja fram något bidrag som ska göra succé ute i Europa.

Nu måste jag bara öppna garderoben, be en klännings-bön, dansa glamour-dansen och hoppas att något glittrigt, paljettigt och självlysande ramlar över mig. För ikväll blir det schlager - big time!

Pip Pip

Ester fortsätter servera omåttliga mängder kaffe och låtsas-elbulle medan jag beundrar mina nya etiketter från Studio Pip.

Sån't här går jag igång på. Etiketter alltså.

Iittala

De här skålarna gör mig alltid så glad. Undrar vilken min nästa färg ska bli?

Vill passa på att tipsa om senaste Allt i Hemmet Special. Bara omslaget gör mig lycklig. Nytt matt papper och finare tryck. Maximal kvalitet. Är det bara jag som tycker det, men har inte Allt i Hemmet gjort en resa från blek till neon, från trött till piggelin, från bra till underbar!? Heja er - bravo!

Om jag inte redan vore gift, del 2

Minns ni att jag visade den här klänningen från Ida Sjöstedt som jag gladeligen hade gift mig i? Jaha, nu har vi ett alternativ. BHLDN börjar leverera till Europa nu i mars. Och Mon Dieu! Se den här vackra pjäsen.

Zara Home

Att Zaras kläder nu finns att köpa på nätet bekommer mig inte så mycket. Jag passerar i princip deras butiker varenda dag. Men att Zara Home finns online. Betyder det att de ska ta hit detta sortiment också i butikerna? Yes please!

Två dofter; black vanilla & green herbs. Ligger alltid i min varukorg när jag lämnar Spanien. Ett stort plus för de fina flaskorna, fina trots att de är i plast.

Korvbralla på!

- Se lite glad ut då! Du älskar ju korvbrallan.

- Ingen kess-up!

Jag föll pladask när jag såg dessa bilderna. Och med Sofias fina införsäljning var motståndkraften noll. Kunde jag inte för en sekund lägga band på mig själv. Korv-med-bröd måste inhandlas! Med eller utan ketchup. Glad korv med bröd. Vem kan motstå? Finns att beställa på bästaste Mokkasin med turbosnabb leverans.

Tajtsen kommer alltså från Minirodini. Hade tidigare den här tröjan , för länge sedan urväxt (också från Minirodini) som gick från stor och pösig till snortajt. Vi har använt den massor. Korvtajtsen lär göra samma succé.

Vårjackan kommer från H&M. Kan fortfarande inte fatta att hon helt hoppade över en storlek och brakade rätt in i stl 104. Knakelibrak.

Tisdagstemat; Golv

Veckans tema (golv) väckte starka känslor i mig. Nja, kanske inte känslor som kan jämföras med krig, jordbävningar eller barn som behandlas illa. Men, golv är ett känsligt ämne för mig. På riktigt. Jag drömmer så kraftfullt om vita golv, om såpade slipade golv som smeker mina fotsulor och som ljusar upp mitt hem. I alla rum. Jag drömmer så intensivt om detta att jag nästan börjar tro att jag kommer vakna upp en morgon och golven är ljusa. Precis på samma sätta som jag tror att ett mirakel har skett när jag vaknar på morgonen och min grava närsynthet är botad - jag kan se! Tills jag inser att jag somnat med linserna på. Snopet.

I vår förra lägenhet var ekparketten vitbetsad. När Ester vände sig från mage till rygg och råkade dregla lite blev det omedelbart en fläck. En fläck som bestod. Vi var helt enkelt tvungna att flytta. Till robust ekgolv och klinkers. Klinkersplattorna i huset är stora som spishällar. De är gigantiska. Och bruna. Mörkt bruna.

Idag bojkottar jag Fabriken. Jag kan helt enkelt inte utsätta mig för den här typen av tortyr. Jag vet att alla vita golv kommer att stå där, uppradade och räcka ut tungan åt mig. Så nej tack.

Inte vilken tisdag som helst

... så glöm för Guds skull inte semlan i dag!