torsdagen den 13:e september 2012

Torsdagstema: HALL


Hall, hur sjutton tänkte Tina och jag när vi klubbade hall som första torsdagstemat i Fabriken? Alltså det är ju precis som Tina skriver, väldigt mångas akilleshäl. Så även i detta hus. Vet ni, vi tänkte liksom att vi börjar från början, på hemmets startruta och visst är tanken tjusig, men alla verkar inte uppskatta denna klockrena logik. Vi ber om ursäkt och hoppas att nästa veckas tema, höstplantering, ska kännas bättre.

Hur bra vår förvaring än må vara i teorin funkar den odugligt i praktiken. Jag skapar lådor och knapprar dymo-lappar så att tummen blöder. Föga effektfullt. Det spelar liksom ingen roll. Strumpor ligger på hallgolvet, barnvagnen står parkerad ett steg innanför dörren och vi har jackor och skor för att kunna förse ett större varuhus med varor!

Det handlar nog mest om det - vi har för mycket grejer!

Jag inbillar mig att en stor inbyggd garderob är frälsningen. Att den ska lösa hela familjens logistikekvation. Jag tror att frälsarens namn stavas skjutdörrar och golv-till-tak-förvaring. Men innan vi tänker om och bygger nytt får vi allt nöja oss med en halv dags städning, rensning och gömma saker innanför någon proppfull dörr innan hallen är någorlunda fotogenisk. Smile!


När man kommer in blir man i alla fall väldans glad över tapeten som hälsar välkommen. Hej och välkomna, jag heter Manuel Canovas! Och vem behöver paraplyställ när väskor och gummistövlar fungerar så bra?


Den fula termostaten som jag retar ihjäl mig döljs enkelt med en solhatt. Smart kan tyckas. Tja. Kom-ihåg-klämmorna behövdes rensas för länge sen. Typ våren. 2010.


Kakfat i våningar (!) för nycklar, solglasögon, nappar, trollspö och sådant som man vill dumpa någonstans när man kliver innanför dörren.


Så tills garderobsfrälsaren skola ge oss syndernas förlåtelse och en bättre planerad hall gör vi vårt bästa. Vi gör vårt så kallade hallryck en gång i veckan och däremellan ser det ut som Beirut. 1983.

Och förlåt igen, detta var verkligen ingen kul start. Men efter att ha tittat runt på alla bidrag inser jag att Fabriken fullständigt blomstrar av inspiration. Så det kanske inte var så farligt. Ändå. 

12 kommentarer:

  1. Hej!

    Jag håller med, hur kunde ni välja hallen:)

    Nu har jag gjort mitt första inlägg i försöket att få återinträda i fabriken, jag tyckte dock att det var konstigt att man inte skulle länka till den?!

    Vilken fin hall ni har!

    Kram på det

    SvaraRadera
  2. Ha ha ha! Härligt! Precis så är det.

    SvaraRadera
  3. Förresten, läser en massa hallinlägg ikväll. Får jag komma med mitt imorgon? Har man veckan på sig? Känner mig lite nybörjare här...

    SvaraRadera
  4. Raring, inte behöver ni be om ursäkt! Mest är vi bara glada att få vara igång igen och det är vi tack vare er! Alla inledningar som knorrar om hallen är nog ett uttryck för lite ringrost att leverera på beställning, har ju liksom glömt hur man gör och lite svensk jantelag som träder in när man ska visa det rum som kanske inte är högprio i inredningsbudgeten... Upp med hakorna, inga fler ursäkter, ni är toppen!
    KRAM Cecilia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och f'resten, glömde ju skriva att ni har en jättetrevlig hall, säkert både när den är hallryckt och Beirutad...

      Radera
  5. Ha, ha, ha....ni är förlåtna :) Du fick ju känna på den själv vetja. Med den äran ska tilläggas :) Snyggt!

    Kramar

    SvaraRadera
  6. Vet ni, jag tror inte att vi ska eftersträva perfekta hallar. Smarta lösningar som ditt kakfat är ju helt fantastiskt. Som en hyllning till smådrittet. Skapa plats för det, lyft fram det, ge det ett fint fat. För vi kommer inte undan. Eller jo, det går, men jag har sett flera sådana hem under min uppväxt. Och de är perfekta, alla skor står i fina rader (för annars blir den eller den arg) men det blir en perfekt hall utan värme och kärlek. Den omfamnar dig inte och säger, jag tycker om dig just precis så som du är. Så lagom, tror jag, att vi ska sträva efter. Bort med det som gör oss arga, men le åt det som är små spår av dig och de du bor med - det är små spå av liv, avslappning och tecken på att man kan vara sig själv.

    SvaraRadera
  7. Ja, fy för er som startar med rummet som man minst vill visa ;) Men så roligt och få titta in hos alla andra!

    ER hall är ju fantastisk Anna! Jag blir så avis på alla som har rymd i sina hallar. Vi har knappt en hall ens. Två steg och så har man passerat den ;)

    Skönt att Fabriken är igång igen, och extra kul med i rodret. Nu känns det som att jag förhoppningsvis kan komma igång med mitt bloggande igen, det blev liksom en liten Barcelona paus och sedan jobb-chock!

    Stor kram!

    SvaraRadera
  8. Åh, men det är okej. Nu när ni började med det svåraste/jobbigaste kan det ju bara bli bättre. :D Gillar er hall och alla roliga lösningar, t.ex. kakfatet - ett sådant skulle jag behöva för allt smått som ligger och skräpar precis över allt. :) Kram!

    SvaraRadera
  9. Hihi, jag tyckte det var ett roligt inlägg. Fniss, det är lika dant här. Jag sätter dymo i skafferiet men ändå lyckas inte sakerna komma på rätt plats. Och då är det bara maken och jag som hämtar saker i skafferiet här :)

    Trevlig helg!
    Kram Linda

    SvaraRadera
  10. Jag tycker inte att en hall behöver vara så perfekt, bara den ser hemtrevlig ut :) Och det gör din!
    Har haft den stressigaste veckan ever, så jag hann inte med torsdagsbilden... trist. Om man inte får slinka med ett inlägg ett par dagar för sent, vill säga?

    Fin fortsatt helg till dig!
    Ann-Christine

    SvaraRadera
  11. Jag ÄLSKAR hallar! Och reportage om hallar. Och bilder från hallar. Så TACK för en toppenbra start! /m.

    SvaraRadera